Sexuella övergrepp på barn. Bara orden gör att det knyter sig i magen. Tanken på att någon skulle skada ett barn väcker starka känslor av ilska och avsky, känslor som är både naturliga och förståeliga. Men just denna avsky, kombinerad med vårt samhälles tystnad kring ämnet, riskerar att förvärra problemet i stället för att lösa det. För att skydda barnen måste vi våga prata om det svåra och agera på rätt sätt.
En av de största missuppfattningarna är att alla pedofiler automatiskt är förövare och att alla sexuella övergrepp mot barn begås av pedofiler. Forskning visar att detta inte stämmer. Pedofili är en sexuell störning, inte en handling. Många med pedofila tankar begår aldrig några övergrepp, medan många övergrepp utförs av personer utan varaktig sexuell dragning till barn. Dessa personer agerar i stället utifrån tillfälle, makt eller andra faktorer.
Statistiken är tydlig: De flesta sexuella övergrepp sker inte på en mörk gata av en okänd gärningsman, utan inom barnets hem eller i sociala relationer. Det är ofta en familjemedlem, en vän eller någon barnet litar på. När vi fastnar i stereotypa föreställningar om förövaren som en ”främling” riskerar vi att missa var farorna faktiskt finns. Samtidigt blir det svårare för barn och vuxna att identifiera och rapportera övergrepp som inte passar in i denna mall.
Samhällets starka stigma kring pedofili skapar en tystnad som är farlig. Personer som är medvetna om sina tankar och vill ha hjälp för att inte agera på dem vågar sällan söka den hjälpen, av rädsla för att bli dömda, uthängda och utfrysta. Detta leder till isolering, och i det mörkret ökar risken för att de söker sig till likasinnade, där deras tankar normaliseras och eskalerar.
Offentlig uthängning och hetsjakt på nätet minskar inte risken för övergrepp. Tvärtom. Det skrämmer bort personer från att söka hjälp och skapar en miljö där färre får den vård de behöver, vilket i sin tur ökar risken för att fler barn utsätts.
Studier visar att det ofta går flera år från att en person börjar tänka på att begå ett övergrepp tills det faktiskt sker. Detta ger oss ett kritiskt fönster där förebyggande insatser kan göra skillnad. Genom att erbjuda vård och stöd till personer med sexuella riskbeteenden kan risken för övergrepp minskas innan de sker.
Exempelvis har forskningsbaserade program visat sig framgångsrika (se faktaruta). Där erbjuds hjälp till personer som är oroliga för sina tankar eller handlingar, eller som känner att de håller på att förlora kontrollen. Målet är att hjälpa dessa personer att hantera sina impulser och tankar innan de leder till brott. Sådana insatser fungerar, och det behövs fler av dem.
Det är förståeligt att ämnet pedofili är obehagligt att prata om, men att tiga om det är farligare. Om vi vuxna inte vågar prata om sexuella övergrepp, hur kan vi då förvänta oss att barn ska våga berätta när något händer?
Kunskap är nyckeln. På så sätt kan vi bli bättre på att identifiera riskbeteenden, erbjuda hjälp till de som behöver det och skydda barnen från att bli utsatta.
Att bekämpa sexuella övergrepp på barn handlar inte bara om att straffa de skyldiga, utan om att förebygga att övergreppen sker från första början. Det innebär att samhället måste våga se bortom stigmat, erbjuda hjälp till de som behöver det och bryta tabun kring detta svåra ämne.
Sluta skrika och börja tänka och agera. Barnens säkerhet är värd det.
Linda Blix
tel: 26 637
Fakta
Hjälp och stöd
Hjälp för utsatta
• Kan vända sig till ÅHS (Ålands hälso- och sjukvård) för stöd och hjälp.
Hjälp för vuxna med dragning till barn
• Kan vända sig till ÅHS för stöd och hjälp.
Egenvårdsprogram på Psykporten
• Ett egenvårdsprogram på svenska för sexuellt intresse riktat mot barn finns på Psykporten i Finland:
https://www.mielenterveystalo.fi/sv/egenvard/egenvardsprogrammet-sexuel…
Preventell – Hjälplinje för sexuell hälsa
• En svensk hjälplinje dit även personer utanför Sverige kan vända sig för stöd och hjälp. Kontakta Preventell via telefon eller chat på www.preventell.se.
