”Man måste också titta på vilka som skulle hoppa in i regeringen i stället för Ob, då får de andra bekänna färg. Det finns rött och blått att välja mellan”. Citatet från dagens intervju med Obunden samlings gruppledare i lagtinget, Marcus Måtar, säger väldigt mycket om hur illa dagens landskapsregering fungerar.
Obunden samling är så viktigt för regeringsbildaren Centern och lantrådet Veronica Thörnroos (C) att man accepterar att Ob i offentligheten splittrar regeringsblocket gång efter annan. För vad finns det annars?
Marcus Måtar sätter fingret rakt på den ömma punkten. Det finns rött – Socialdemokraterna – som var den stora fienden under förra mandatperiodens stora slag om kommunreformen. Och det finns blått – Liberalerna – som var partiet som stängde regeringsdörren för Centern för sex år sedan, något som fortfarande svider i partiet som ser sig självt som det självklara statsbärande partiet på Åland.
Regeringen Thörnroos tid vid makten har varit skakig sedan den bildades, mest på grund av att den bildades på en lös grund. Regeringsprogrammet är ofta diffust, innehållslöst vad gäller stora, strukturella kostnadsbesparande reformer och innehåller dessutom något så ovanligt som en reservation från ett av regeringspartierna, Moderaterna.
Den otydligheten utnyttjar Obunden samling nu oblygt för att få igenom sina favoritfrågor, och man gör det smart. Att Marcus Måtar i lagtinget tog kraftfullt avstånd från att ta bort avgiftstaket för studiestödet skapade en hävstång för att kunna kräva både att visstidsanställningarna vid ÅHS ska tas bort och att kommunerna ska få mer pengar. Allt snyggt paketerat i ett paket med avsändare Obunden samling.
Det är kanske inte snyggt sett ur ett regeringssamarbetesperspektiv, men effektivt för att få igenom sina frågor här och nu.
Och vad har de andra regeringspartierna för alternativ? Rött eller blått.
Inom regeringspartierna förs diskussionen om det är värt att hålla ihop regeringen. Moderaterna anser att man hittills fått gehör för tillräckligt mycket av den politik man förde fram i valrörelsen för att stanna i regeringen. Att Obunden samling backar från kritiken om avgiftstaket kan dock ha varit ett måste för att undvika en regeringskris, så viktig är den frågan för MSÅ.
För Centern handlar det om huruvida man ser ut att vara regeringsdugligt eller inte, och vad alternativen är. Vad gäller det förstnämnda är åsikten just nu att den allmänna bilden hos väljarna är att regeringen, trots återkommande intern kritik, är funktionell. Men även där finns en gräns, om Obundna – eller något annat parti – chikanerar Centern allt för mycket lär en ombildning komma snabbt.
Men problemet är även då alternativet. En regering bestående av C, MSÅ, ÅF och HI skulle förvisso ha majoritet, 16 mandat, men vara bräcklig. Centern kritiserade ofta den förra regeringen för att fatta stora beslut baserat på 17 mandat, den kritiken skulle man få tillbaka.
Om Centern sväljer förtreten och bildar en mittenregering där Liberalerna kommer med finns andra problem. Redan i regeringssonderingarna efter valet fanns ett krav från Centern och Veronica Thörnroos att Lib-ordföranden Katrin Sjögren inte skulle bli minister om Lib skulle få vara med.
Under mandatperioden har också en annan av Liberalerna främsta företrädare, John Holmberg, hamnat på ”icke önskvärd”-listan i C-diskussionerna. Hans hårdföra ekonomiska politik, inte minst vad gäller kommunfrågan, avskräcker Centern.
Att Centern skulle ”erkänna” att man behöver Liberalerna under mandatperioden genom att byta ut Ob ter sig osannolikt. Liberalerna i regeringen skulle dessutom innebära att Ob får ett mandat till, då Liberalernas första ersättare i lagtinget är den till Ob flyktade Jannik Svensson.
I det regeringsvakuum som allt detta skapar kan Obunden samling fortsätta att formulera hårda krav och orsaka tandagnisslan hos regeringskollegorna. Kanske inte det smartaste sättet att visa sig regeringsdugligt inför kommande mandatperioders regeringsförhandlingar, men så har inte heller Obunden samling utmärkt sig som ett parti med långsiktiga perspektiv på sin politik.
Och som sagt, vad är alternativet för regeringskollegorna.
Jonas Bladh
tel: 266 38
