När Nordiska rådets presidium samt från utskottet för tillväxt och utveckling förra veckan samlades på Åland fick vi återigen höra orden om det integrerade Norden. Målet är att Norden på sikt ska bli den mest integrerade regionen i världen.
En bra vision och visst finns även förutsättningarna för ett förverkligande, men det krävs mer än vackra ord när vi ser hur dåligt integrationen fungerade under pandemin och flyktingkrisen.
Det var inte första gången i närtid som representanter från Nordiska rådet besökte Åland. I slutet av förra sommaren stod Åland värd för Nordiska rådets möte för de nordiska samarbetsministrarna.
Under mötet framfördes då kritik mot den politik som under flyktingkrisen och pandemiåren ledde till stängda gränser mellan de nordiska länderna. Unisont talade ministrarna då om ökad dialog och samordning mellan länderna – men säg den glädje som varar. När ytterligare en pandemivåg svepte fram över Norden under vintern 2021-2022 dök återigen de stängda gränserna upp. Trots tidigare löften om aldrig mer.
Att den fria rörligheten mellan länderna plötsligt inskränks är inte bara en ekonomisk katastrof för många gränsregioner utan även en katastrof för många familjer och entreprenörer när familjer splittras och kundunderlag försvinner. Den fria rörligheten mellan de nordiska länderna går tillbaka till 1954. Under dessa snart 70 år som förflutit har länderna och folken knutits allt närmare.
Att då rycka undan den fria rörligheten och inte minst samtidigt lova öppenhet och bättring men inte leverera blir synnerligen problematiskt. Detta då vardagen på ett tydligt sätt möter brutna politiska löften.
Hela Norden skulle vinna på att regionen skulle bli den mest integrerade regionen i världen.
Visst finns utmaningar genom att Norge, Island, Färöarna och Grönland inte är med i EU, men om vi bortser från det skulle ett utökat nordiskt samarbete leda till stabilitet och tillväxt för samtliga medborgare i Norden – men länderna skulle därmed även kunna bli en starkare internationell röst. En röst som verkligen behövs i tider där den nordiska demokratin har mycket att lära resten av en värld som bli allt mer sluten och auktoritär.
Det är bra att det finns en tydlig målbild som säger att Norden ska bli den mest integrerade regionen i världen. Samtidigt är det viktigt att politikerna lever upp till den målbilden.
Inte bara ur ett förtroendeperspektiv utan även på grund av att regionen redan i dag är långt integrerad så att stängda gränser har direkta konsekvenser på regioner, familjer och individer. Så budskapet från Nordiska rådets sommarmöte på Åland är bra men se även till att ord blir handling. Och varför inte låta göra verklighet av Jan-Erik Enestams förslag till de nordiska länderna och Nordiska rådet att tillsätta ett nordiskt utskott i samtliga nordiska parlament under ledning av statsministern för att sätta de nordiska frågorna på agendan och aktivt arbeta med att utveckla det nordiska samarbetet.
