Den senaste tiden har flera frågetecken uppstått kring Mariehamns stad. På område efter område har situationer uppstått som på ett enkelt sätt kunnat undvikas om parterna diskuterat med varandra.

Resultatet har blivit att staden och framför allt stadens invånare lidit skada. Samtidigt fortsätter de direktsända stadsfullmäktigemötena påminna om en enda lång politisk löftesfabrik där vikten av att skiljelinjer odlas är större än vad man tillsammans vill uppnå. Utvecklingen går åt fel håll.

Turerna har varit många, men vi kan börja med debaclet om röstningen vid valet till Ålands Ömsesidigas förvaltningsråd. Här röstade staden på två olika alternativ. Mariehamns Energis styrelseordförande Jörgen Pettersson (C) avvek från stadens linje. Till sitt försvar framförde Jörgen Pettersson att han inte hade fått några direktiv. Däremot står det klart och tydligt i stadens riktlinjer att det faller på den som ska representera staden att inhämta anvisningar innan bolagsstämma. Varför gjordes det inte denna gång? Får inte stadens politiker tillgång till de riktlinjer som styr verksamheten eller undviker man dem? Många frågor men få svar.

Gällande proffesionaliseringen av de stadsägda bolagens styrelser har stadens politiker dock tagit rätt principiellt beslut.

Flera externa ledamöter i styrelsen för de stadsägda bolagen bidrar till att partipolitik hålls borta från bolagen, vilket i sin tur ger en effektivare styrning. Men även här skulle det bli fnurra på tråden.

En del politiker tog på näsan och plötsligt hade partipolitik tagit sig in i förslaget. Detta trots att de politiska partierna till syvende och sist är ense om att en proffesionalisering är rätt väg att gå. Ett onödigt stridande där partier, partitaktik och enskilda ledamöters intressen sätts framför stadens och invånarnas. Men det slutar inte här.

Situationen på Trobergshemmet är minst sagt utmanande och dialogen mellan chefer, anställda och politiker förefaller vara synnerligen bristfällig. Det är dock inte något som enbart utspelar sig på Trobergshemmet.

Runt om i stadens förvaltningar hörs röster om hur främst en del politiker underminerar deras vardag genom att aktivt motarbeta enskilda tjänstemän i det dagliga arbetet. Orimliga krav ställs och tjänstemän hängs ut när politiker vill driva en egen agenda och inte den som fastslagits av nämnderna. Många tjänstemän inom staden mår helt enkelt inte bra av denna situation. Det kommer på sikt att påverka möjligheten för staden att attrahera kompetent arbetskraft.

Samtidigt ser vi även att enskilda politiska ledamöters subjektiva uppfattning om vad som är vackert kan påverka stora investeringar i staden. Nyligen ströks en gångbro på ett nämndmöte utan att större dialog förts med investerarna, vilket kan äventyra kommande investeringar i staden. Och fusioner görs utan att några reella inbesparingar genomförs. Mariehamns Energi Ab är ett exempel.

Det är något som inte fungerar i Mariehamns stad och det är inte någon ny företeelse. Den bild som förmedlas ut är att det är en organisation som har stora problem med sin interna kultur och där kommunikation och dialog satts åt sidan. Det gemensamma är inte i fokus, och dagspolitik är viktigare än att bygga morgondagens Mariehamn.

Det kan låta hårt, men stadens samtliga politiker måste lyfta spegeln och fråga sig vad de kan göra för att förbättra dialogen med invånare, tjänstemän, investerare, fastighetsägare och inte minst andra politiker inom staden. För så här kan det inte fortsätta. Mariehamn är viktigt för hela Åland och utmaningarna är tillräckligt stora ändå. Politikerna behöver samla sig och arbeta mot gemensamma mål och sätta fokus på det. Det ansvaret har de som politiker.