Stadsfullmäktige i Mariehamn ska i kväll fatta det slutliga beslutet om placeringen av ett nytt demenscenter. Det är beklagligt att staden nu tvingas agera på egen hand i en fråga som borde ha lösts i samarbete mellan kommunerna och landskapet för länge sedan.
Åland är allt för litet för att ha kommuner som bygger egna hem för demenssjuka. Demensvården är en av flera frågor där kommunerna och landskapet rimligen borde göra allt de kan för att hitta kostnadseffektiva samarbeten. En gemensam demensby för hela Åland, där de få promille av befolkningen som behöver denna typ av vård kan få omsorg, är det enda rimliga alternativet.
Tyvärr har landskapsregeringen misslyckats med att ta kommando i frågan, och Jomala skissar på egna lösningar. Därför står Mariehamn inför faktumet att fatta ett beslut på egen hand för att lösa den akuta platsbristen inom äldrevården.
Allt är ett ypperligt exempel på Ålands oförmåga att spara pengar. Hälften av kommunerna står på randen till kris och ändå lyckas man inte gemensamt diskutera hur en kostsam fråga som demensvården ska kunna hanteras gemensamt.
För Mariehamn är det, efter fem år av diskussioner, utredningar och obeslutsamhet, förmodligen bäst att välja det mest flexibla och kostnadseffektiva alternativet: Hälsans hus.
Det är klart att en demensby vid Ytternäs ängar eller Apalängen hade varit bättre i en perfekt värld. Men är det rimligt att påla upp halva Apalängen för 20 miljoner euro för att bygga ett helt center med tillhörande grönområden för demenssjuka i Mariehamn utan på riktigt försöka få till någonting med resten av Åland?
Nej, det är det inte.
Men frågan måste komma vidare, och då behöver staden fatta ett beslut. Det känns förhastat med tanke på att Hälsans hus inte ens var ett alternativ för några månader sedan, men genom att gå in för det kommer man åtminstone vidare samtidigt som dörren hålls öppen för olika alternativ längre fram.
Både stadsstyrelsen och äldreomsorgsnämnden har varit delade i sina beslut kring vilket förslag som ska förordas, och vad stadsfullmäktige beslutar återstår att se. Men förutom att förorda Hälsans hus vill stadsstyrelsen att stadsfullmäktige beslutar att staden även inleder diskussioner kring en allåländsk lösning för konceptet demensby.
Det säger en hel del om vad politikerna egentligen vill och hur bekväma de är med det beslut som nu ska fattas – och det får tolkas som en passning till övriga kommuner, med Jomala i spetsen, och landskapsregeringen.
Om Åland ska klara framtidens utmaningar krävs mer samarbete och mindre revirtänkande och här har kommunerna och landskapet en ypperlig möjlighet att faktiskt arbeta tillsammans för invånarnas bästa.
Kevin Eriksson
tel: 26 643
