EU-kommissionen har presenterat ett historiskt klimatpaket, växthusgasutsläppen ska minskas med 55 procent till 2030. EU har fått upp ögonen för skogens förmåga som kolsänka, det vill säga att binda koldioxid. Som en del i strävan att nå målet har man lagt fram en skogsstrategi med en mängd förslag som påverkar de europeiska skogsägarna. Ett exempel är att träden ska stå längre och att avverkningen ska reduceras. Men de flesta skogsexperter hävdar att minskad avverkning endast kommer att ge en kortsiktig vinst. Mindre plantering leder till mindre ung skog, och det är den unga skogen som binder mest kol. På sikt skulle det ge sämre klimatnytta. I det regelverk som kallas för EU:s taxonomi kommer nu ytterligare en rad förslag om hur skogsbruket ska skötas, utan att medlemsländerna har involverats.
Det återstår många förhandlingar innan skogsstrategin kommer att få direkt påverkan på vårt skogsbruk, men samtidigt är det ett dokument som inte försvinner. Besluten som tas om skogen på EU-nivå är en central fråga för oss. Finland är en av Europas starkaste skogsnationer, även för det åländska samhället är skogsindustrin en viktig exportnäring. I Finland har skarp kritik förts fram från skogsbranschen. Man anser att EU saknar förståelse för hur finskt skogsbruk fungerar, våra system skiljer sig väsentligt från många andra EU-länders. – När EU börjar detaljreglera och styra hur skogspolitiken ska skötas blir det tydligt att man inte verkar ha grepp om vad skogsbruk är. EU tar åt sig makt som man inte har, sade ordförande i Ålands skogsvårdsförening Jan Salmén i Ålandstidningen (20/11). Ambitionshöjningen i sig är positiv, men EU har inte mandat att centralstyra och reglera på det här sättet. Enligt EU-fördraget är skogspolitiken en nationell kompetens, en fråga för medlemsländerna och inte för Bryssel. Att indirekt försöka styra skogspolitiken via klimatpolitiken är att gå över den röda linjen för vad man får göra. – Det finns en tendens inom de europeiska institutionerna att försöka ta över befogenheter som hör till medlemsländerna, och att instifta regler på EU-nivå som vore klokare att fatta på nationell och regional nivå där den faktiska expertisen finns, säger Europaparlamentarikern Nils Torvalds (SFP), (ÅT 20/11) – som samtidigt efterlyser konstruktiva motförslag. Det går inte att lägga ett raster över hela Europa och säga att skogen ska skötas enligt samma mall överallt, det vittnar om en oförståelse för de olika ländernas förutsättningar. För att vår skog ska kunna hanteras på ett bra sätt krävs att vi själva får ha det huvudsakliga inflytandet. Finland är ett av föregångsländerna i världen när det gäller hållbart skogsbruk och forskning inom området. De egna klimat- och biodiversitetsmålen är högt ställda. Åland har egen lagstiftningsbehörighet inom skogsbruk, även på regional nivå finns ambitioner att gå mot ett mer hållbart skogsbruk. Vi kan och vi ska göra mer för att ställa om skogsbruket. EU:s skogsstrategi kan fungera som en viljeinriktning, men detaljerna kan vi klara av själva.
