Längst högerut i EU-parlamentet står gruppen Identitet och demokrati (ID) med medlemmar som italienska Lega, Nationell Samling från Frankrike och Alternativ för Tyskland (AfD). Gruppen kan öka med 40 mandat till 98 och blir då större än den liberala gruppen och tredje störst i parlamentet, detta enligt European Council on Foreign Relations (ECFR) som sammanställt opinionsstatistik.
Inte riktigt lika långt högerut finns ECR-gruppen där Sannfinländarna, Sverigedemokraterna och Italiens bröder under ledning av premiärminister Giorgia Meloni ingår.
Gemensamt för de båda grupperna är kritiken mot EU. De vill bland annat starkt bromsa eller stoppa invandringen och stoppa klimatsatsningarna, ”den gröna given”. Det som däremot skiljer dem åt är stödet till Ukraina. När ID är Rysslandsvänliga – Legas Matteo Salvini har uttryckt beundran för Vladimir Putin och AfD motsätter sig vapenhjälp till Ukraina – stöder ECR fortfarande Ukraina.
Den största gruppen i EU-parlamentet är den moderata högern EPP där bland annat Samlingspartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna ingår. Gruppen väntas förbli störst även efter valet den 9 juni.
Den viktiga frågan för EU:s framtid och för stödet till Ukraina är hur och med vem EPP väljer att samarbeta. Klarar man av att stå emot den växande ytterhögern? Det verkar så, åtminstone ännu. EPP betonar ett fortsatt stöd för rättsstaten, mänskliga rättigheter och Ukraina. Så understryker till exempel Samlingspartiet i sitt EU-valprogram vikten av ett starkare EU, säger ja till EU:s utvidgning och satsningar på den gröna omställningen (Hbl 5.5.2024).
Ett starkt och enigt EU behövs för det fortsatta stödet till Ukraina och som motvikt till hotet från Ryssland. Det som händer vid fronten i Ukraina är avgörande för hela Europa, vår frihet kan hänga på det. Vladimir Putin hotar och skrämmer Europa, nu senast med övningar med taktiska kärnvapen, för att splittra EU och få slut på stödet till Ukraina. Det ligger verkligen i vårt intresse att se till att han inte lyckas!
I EU-valet den 9 juni väljer Finland 15 ledamöter till EU-parlamentet. Svenska folkpartiets (SFP) enda mandat kan hänga på gärdsgården. En Yle-mätning sista veckan i april ger SFP bara 4 procent i EU-valet och det räcker inte för att trygga mandatet. Än ser partiet ändå inte slaget förlorat, man påpekar att SFP gynnas av att valdeltagandet i EU-val brukar vara lågt och att Åland inte var med i mätningen.
Den åländska kandidaten Anton Nilsson ställer upp för SFP och har alltså ett styvt jobb att dels locka de åländska väljarna till urnorna, dels vinna röster i Svenskfinland där kampen väntas stå mellan avgående partiledaren Anna-Maja Henriksson och riksdagsledamot Eva Biaudet. Antons Nilssons övergripande målsättning är att göra EU stort i stora frågor och litet i små frågor och det torde gå hem både på Åland och i Svenskfinland. Han samlade 8.447 röster i valet 2019 och blev därmed invalde Nils Torvalds (SFP) ersättare.
Det är lätt att hålla med veteranpolitikern Ole Norrback (SFP) som i en insändare i Hbl den 4.5.2024 konstaterar att i en orolig värld är vi för vår trygghet och välfärd mer och mer beroende av internationellt samarbete. Viktigast i det samarbetet är EU och Nato. Den som vill hindra extrema politiker från att få mer makt i EU ska agera nu, skriver han.
Gå alltså och rösta i EU-valet den 9 juni!
Kerstin Österman
