Landskapsregeringens förslag till nya förvaltningsplaner för sex olika naturområden har varit ut på remiss, men inte till berörda jaktvårdsföreningar. Det har mötts av berättigad kritik från bland annat Vårdö jaktvårdsförening och Brändö jaktvårdsföreningen.
Samtidigt skvallrar landskapsregeringens agerande återigen om att det finns tankegångar inom förvaltningen som försöker navigera ut det småskaliga jakt och fisket och därmed hotas det kulturarv utövandet utgör, men även det aktiva miljöarbete som dagligen utförs av dessa grupper av individer.
I grunden för hela förslaget ligger en berättigad oro för Östersjövikaren. För arten är hotad och mycket av det går att återfinna i att Österjsövikaren är beroende av is för att föröka sig. Däremot har oron tagit sig konstiga uttryck i förslaget.
För oavsett oro blir förslaget från landskapsregeringen mycket problematiskt. Man undviker vissa intressegrupper och samtidigt säger man att otillåten jakt är ett potentiellt hot. Ett påstående som Brändö jaktvårdsförening mycket riktigt påpekar som fördomsfullt och ogrundat.
Närings- och miljöminister Jesper Josefsson (C) säger till Ålandstidningen att man politiskt inte involverat sig i de föreliggande förslagen, men att man gärna söker dialog med berörda parter. Vackert så, men det räcker inte. Vi kan inte ha en förvaltning som jobbar på utan någon djupare politisk förankring. Varför ska förvaltningen bara köra på utan att den politiska beställningen är tydlig? Det är resursslöseri och skapar uppenbart irritation i samhället.
Samtidigt tyder det på att den oro som finns i det åländska samhället för att element av elitistisk storstadscentrerad miljöpolitik finns innanför landskapsregeringens väggar är berättigad. Det är en oro som borde väcka intresse men även skapa oro bland de flesta politiker – då den typen av politik inte spelar med den breda massans åsikter.
Det är bra att minister Josefsson tydligt påpekar att han inte ser småskaligt fiske och jakt som ett hot mot naturen och att han vill möjliggöra det så långt som bara möjligt. Däremot behöver nog ministern vara mer vaksam på de viljeyttringar som finns och som vill förbjuda jakt och fiske.
Ministern måste stå upp för vårt kulturarv och miljöarbete inom området. För det är tydligt att vi har en situation på Åland där det småskaliga fisket och jakten numera ständigt ska utmanas.
Fokuset på jakt och fiske i hela förslaget är om inte annat en intressant politisk företeelse. För precis som föreningen Archipelago pares (Ådans vänner) påpekar i sitt utlåtande gällande samma förslag så har landskapets fokus hamnat fel och man ser inte på de faktiska hoten som gråsälens dominans, ökad predation, överfiske och klimatförändringar.
Så länge Åland har funnits har människor och natur levt sida vid sida. Det politiskt styrda Åland måste sluta ignorera det och förstå att båda behövs för balansen. Därför måste skrivbordsprodukter som väcker ilska och irritation sluta komma från vår politiska förvaltning. I stället kan vi tillsammans gräva där vi står för att skapa bästa möjliga förutsättningar för allas vår närmiljö. Ska det vara så himla svårt? Vi är trots allt ett väldigt litet samhälle där många problem kan lösas genom en öppen dialog. Ta vara på den möjligheten!
Daniel Dahlén
