De båda statsministrarna har fått inbjudningar till Åland för att fira att den åländska självstyrelsen fyller 100 år. Om pandemiläget tillåter kommer vi således att se såväl Sanna Marin som Stefan Löfvén på Åland den 9 juni.
Detta är ett utmärkt tillfälle för att lyfta de utmaningar som Åland står inför. Allt för att få en gemensam syn mellan samtliga parter kring hur Åland ska utvecklas de kommande 100 åren.
Både Sverige och Finland har ett särskilt ansvar för Åland. Ett ansvar att bevara ålänningens rätt till självbestämmande, men även att säkra ålänningens möjlighet att bevara sin kultur, sina sedvanor och sitt språk. Det har ålagts staterna genom avgörandet i Nationernas förbund och det är ett ansvar som kvarstår för såväl Sverige som Finland.
Att båda statsministrar har för avsikt att närvara vid firandet av den åländska självstyrelsen är därför av stor vikt. Det bekräftar ländernas fortsatta intresse för Åland och det ansvar man fortsättningsvis ser sig inneha för Åland och självstyrelsen.
Även om historien är viktig och resan till självstyrelsen är intressant, så fortsätter självstyrelsen att möta utmaningar. Det är i sig inte något underligt utan är ett resultat av en allt mer komplex vardag där lagstiftningsbehörigheter delas med såväl Helsingfors som Bryssel. Det kopplat till en allt mer globaliserad värld gör att Åland med sin litenhet kommer behöva hjälp från såväl Sverige som Finland för att upprätthålla och utveckla självstyrelsen.
Åland har med detta statsministermöte ett gyllene läge att diskutera de utmaningar som den åländska självstyrelsen står inför. Att simultant initiera en sådan diskussion på högsta politiska nivå i både Finland och Sverige är vanligtvis inte lätt, men nu ges ett utmärkt tillfälle.
Det finns en rad konkreta frågor, som är värda att behandla på mötet med de båda statsministrarna. Den första är den åländska självstyrelsens internationella status. Den frågan är i dag oklar och det medför osäkerhet i hela den åländska autonomin. Här sitter Sverige och Finland på nycklarna till en lösning.
En annan fråga att lyfta är Ålands ställning som enspråkigt svenskt. Svenskans ställning i Finland försvagas och det gör att Åland får det allt svårare att få service på svenska.
Både Finland och Sverige har ställt sig som garanter för bevarandet av Åland som enspråkigt svenskt. Att lyfta utmaningarna i ett möte med de båda statsministrarna är därför relevant. Vad kan såväl Sverige som Finland bistå med för att vi ska kunna fortsätta bo och verka på svenska på Åland? Allt från upphovsrätt till utbildning kan omfattas av en sådan diskussion. Detta för att svenskans ställning även i framtiden ska kunna tryggas.
Slutligen behöver frågan om Åland som gränsregion tas upp till diskussion.
Pandemin har på många plan varit förödande för gemene ålänning. Familjemedlemmar har inte setts på över ett år. Problem har uppstått för de som jobbpendlar. Den åländska ekonomin har slagits i spillror. Mycket på grund av att gränser har stängts.
Åland är en gränsregion. Ett hav skiljer inte folk – det förenar. Åland är en blandning mellan åländskt, svenskt och finländskt. Vi är beroende av att gränser hålls öppna.
Det vi har upplevt det senaste året får inte ske igen. Vi måste hålla gränserna öppna. Det måste såväl Finland som Sverige ta till sig och inte enbart se Haparanda–Torneå som en gränsregion. Åland är en gränsregion och måste i framtiden även behandlas som en sådan.
Det finns många frågor som är värda att ta upp för diskussion, men låt oss börja med dessa. Låt oss även se detta som startskottet för ett år med många givande diskussioner som resulterar i konkreta åtgärder från Åland, Finland och Sveriges sida. Det är en utmärkt 100-årspresent för det självstyrda Åland.
