I augusti 2023 beslöt landskapsregeringen att anta Ålands folkhälsostrategi 2023–2030. Det är bra att folkhälsoarbetet sätts på agendan och tydliggörs i en strategi. Regeringens underlag visar många siffror att vara stolta över. Åländska kvinnor har högst medellivslängd i Norden, och Åland har det lägsta sjuklighetsindexet av alla regioner i Finland.
Samtidigt oroas man över att en stor andel av ålänningarna inte når rekommendationerna om fysisk aktivitet och hälsosamma matvanor. Främjande av fysisk aktivitet och hälsosamma matvanor är därför en av de högst prioriterade insatserna i den nya strategin. Bland åtgärderna finner vi informationskampanj om hälsosamma matvanor och fysisk aktivitet, kunskapshöjande åtgärder för lärare i idrott och hälsokunskap samt idrottsledare, fritidspeng till barn och unga, och därtill diverse åtgärder som ska utredas. Målet är bättre levnadsvanor till år 2030.
Jag tror inte att vi kommer att nå det målet. Och jag ska förklara varför.
Forskning har visat att samhällsproblem som otillräcklig fysisk aktivitet och för mycket skräpmat inte löses av ännu mer kunskap eller åtgärder på individnivå. En sammanställning av Cochrane Library, den mest erkända auktoriteten för gedigna forskningssammanställningar, konstaterade nyligen baserat på 74 olika studier att kostinterventioner som riktar sig till individen är helt verkningslösa mot barnfetma. Att lägga till fysisk aktivitet i interventionen gjorde inte heller någon skillnad.
Även om flera åtgärder såsom rätt till fritidsaktiviteter i samband med skolan eller fritidspeng är positiva för många så riskerar åtgärder riktade mot individen att leda till ökade hälsoklyftor. De redan fysiskt aktiva blir mer aktiva.
Att förändra hela populationens levnadsvanor kräver i stället fokus mot omgivningen och samhället. Alla vet att frukt, grönsaker och bär är nyttigare än chips, godis, och läsk. Men eftersom problemet inte är kunskapsbrist så kommer inte mer kunskap, informationskampanjer eller tydligare råd att hjälpa. Vi kommer att fortsätta med ohälsosamma vanor tills miljön omkring oss ändras väsentligt. Att ändra miljön vi lever i kräver betydligt större åtgärder än vad som föreslås i folkhälsostrategin.
Lagar och andra interventioner som gör det svårare eller lättare för människor att utföra saker som påverkar deras hälsa har visat sig fungera.
Tobaksindustrins marknadsföringsmöjligheter påverkar andelen rökare. Skatt på sockersötad dryck och reglerad marknadsföring av mat, inte minst mot barn, har också visat sig ha effekt. En mycket stor del av matreklamen handlar om mat som i längden gör dig sjuk.
Världshälsoorganisationen WHO har konstaterat att länder med mindre reglerade marknadsföringsregler visar en snabbare ökning av BMI än länder som har hårdare reglering.
Det finns en del lovande förslag i åtgärdspaketet såsom utredning av ekonomiska och andra styrmedel för reglering av försäljningspriser. Både pris och placering av hälsosamma/ohälsosamma matvaror i butiken påverkar vad vi köper. Men de mest lovande förslagen i strategin ska utredas snarare än implementeras. Således kommer de inte att påverka vår hälsa fram till 2030.
Det är alltså omgivningen och miljön som måste förändras för att ålänningarnas levnadsvanor ska förbättras. Den stora diskussionen bör därför handla om vad vi som samhälle är beredda att göra för att den fysiska aktivitetsnivån eller matvanorna ska förändras. Det är ytterst en fråga för vårt demokratiska samhälle. Den frågan blir allt viktigare mot bakgrunden att vi lever allt längre med sjukdomar och andelen äldre i befolkningen ökar. Ökad fysisk aktivitet och hälsosammare matvanor i hela befolkningen kan bidra till att andelen friska år blir fler. Men då krävs kraftigare åtgärder än de som landskapsregeringen nu antagit.
Tommy Lundberg
Docent i fysiologi vid Karolinska Institutet
