”En kanske ännu mer relevant fråga som man kan ställa sig, är ju ifall detta kanske kan ses som en möjlighet till att försöka förenkla och förändra regelverket så att det inte är så knepigt?”.
Den funderingen vädrade företagaren Anna Wennström efter att det tidigare i veckan uppdagades att Alko slarvat med importförtullningen av varor som skickats över skattegränsen från Åland till Finland.
Det finns, som den här ledarsidan redan konstaterade i onsdags, många frågor kring Alkos likgiltighet inför regelverken och Tullens principer när det gäller likabehandling – men när vi nu har nyheten bakom oss är kanske det viktigaste ändå precis det Anna Wennström sätter fingret på. Hur kan detta vändas till något bra för Åland?
Det finns flera exempel på hur trögjobbat Helsingfors varit när landskapsregeringen genom åren sökt lösningar på för Åland besvärliga frågor. Självstyrelselagen är kanske det mest uppenbara exemplet, skattegränsen ett annat och fördelningen av EU-pengar ett tredje och för tillfället aktuellt exempel.
När saker är trögjobbade måste man ta alla möjligheter som uppstår för att vinna mark, och nu kan en gyllene möjlighet ha uppstått för landskapsregeringen i arbetet med skattegränsen.
Om Tullen och Finansministeriet tidigare inte förstått sig på hur besvärliga varuflödena över skattegränsen är borde det nämligen framgå med all önskvärd tydlighet nu. Deras egna kollegor i statliga Alko klarar nämligen inte av att följa, eller ens förstå sig på, reglerna kring skattegränsen.
Kanske vore det till och med läge att kalla Alko till ett gemensamt möte med Tullen och än en gång låta dem förklara hur besvärligt det på riktigt är. När Alko själv insåg det valde de nämligen att lägga över ansvaret helt på leverantörerna med tydliga besked om att deras produkter annars inte kunde säljas på Åland.
Det måste vara rysligt besvärligt om en så stor apparat som Alko, som årligen omsätter mer än en miljard euro, tycker det är så omständligt att hantera administrationen över skattegränsen att man helt enkelt vägrar göra det.
Det är det ena landskapsregeringen borde lyfta med sina kollegor i Finland. Regelverken måste förenklas för det finns ingen som tycker att det är rimligt som det fungerar i dag, inte ens statens egna bolag.
Det andra som borde vara föremål för vidare diskussion är Tullens problemlösningsförmåga, som verkar ha varit ovanligt stor i det här fallet. Inom koncernen Finland verkar det som om man löser problem efter bästa förmåga när de uppstår. Helt rimligt, men när ska Åland inkorporeras i den koncernen, på riktigt alltså?
Här finns två knappar att trycka på i det fortsatta arbetet, så se till att trycka på dem landskapsregeringen.
För Finland spelar det i slutändan antagligen ändå inte så stor roll hur skattegränssituationen löser sig för Åland, men för landskapsregeringen kan det mycket väl bli den fråga som avgör hur hela mandatperioden kommer att bedömas.
Kevin Eriksson
