Valrörelse kan vara både lätt och svårt. Det kan vara busenkelt att sitta i en paneldebatt där alla är mer eller mindre överens om att stora grupper behöver mer stöd, mer resurser och mer bidrag.
Men det kan vara riktigt svårt att vara politiker när man ska förklara hur allt ska betalas.
Den här mandatperioden har landskapets verksamhetskostnader stigit med i runda slängar 27 miljoner eller 13 procent. Det är en kraftig ökning. Men samtidigt har landskapets skatteintäkter ökat i snabbare takt, med 40 miljoner eller nästan 15 procent.
Så allt borde vara frid och fröjd, eller hur?
Inte riktigt. Den senaste tilläggsbudgeten, årets andra som presenterades i april, ger nämligen ett underskott på sista raden på drygt 16 miljoner euro. Det är betydligt mer än de tio miljoner som budgeterades för år 2020. Trots rekordintäkterna, alltså.
Vi ska lyfta på hatten för landskapsregeringens sätt att hantera sin kassa. Likviditeten har stärkts under mandatperioden.
Men samtidigt måste vi inse, vilket också finansminister Roger Höglund (C) sagt vid upprepade tillfällen, att likviditeten inte kommer hålla sig på en bekväm nivå om landskapet fortsätter att gå back.
Den här diskussionen har förts mellan regeringsblock och opposition under hela mandatperioden, och mellan attackerna så har man också enats om att förändra sättet på vilket budgeten ska sättas. Ett finanspolitiskt ramverk är på väg att införas enligt svensk modell där lagtinget sätter ramar för verksamheterna och om det behövs justeringar i budgetposterna är tanken att dessa ska utföras inom de givna ramarna, inte genom att lagtinget skjuter till mer pengar i tilläggsbudgetar som i dag.
Det är väldigt bra, men systemet som sådant kommer inte att skapa en landskapsekonomi i balans. Det görs genom politiska beslut som ser till att utgifterna inte överstiger intäkterna.
Nu är det valrörelse, och den som följt den tidvis hårda debatten kring ekonomin under mandatperioden hade nog föreställt sig att just denna grundläggande fråga skulle vara betydande i partiernas budskap.
Men ack så vi har bedragit oss.
När man tittar i partiernas valprogram så finns förstås ekonomin med, men i de flesta fall ytterst sparsmakat och de konkreta åtgärderna för hur budgeten ska balanseras är i princip obefintliga.
Regeringsbärande Centern tycks exempelvis vilja göra övergången till det finanspolitiska ramverket än mer långsamt än det görs nu, men hur balans ska uppnås presenteras icke.
Liberalerna, som varit regeringens starkaste kritiker på området, har förvånansvärt få idéer om hur pengar ska sparas i landskapets budget. Jo, en, att införa ett skattestopp för kommunerna. ”Ett sätt att förbättra kommunsektorns incitament att effektivisera verksamheten kunde vara att införa ett mjukt skattestopp vilket innebär att kommuner som väljer att höja skatten inte får behålla hela intäktsökningen genom att landskapsandelar vid en skattehöjning justeras ned”, skriver Liberalerna. De konkreta förslagen om hur landskapet ska effektivisera sin verksamhet är dock som sagt få (digitaliseringen nämns, förstås, men det arbetet är ju pågående).
Moderaterna, som ju borde ha budgetdisciplin i sitt dna, är ännu fattigare på idéer. ”Vi vill: Arbeta för en flerårig ekonomisk politik. De kommande årens ekonomisk ramar bör utgå från landskapets intäkter under kommande år”. Sedan lägger partiet till: ”OBS! Vi kommer inte att bilda en regering utan en trovärdig ekonomisk politik”. Förutom att man inte vill att landskapet ska ta lån och att verksamheter som kan konkurrensutsättas ska konkurrensutsättas så är det rätt tomt på övriga idéer.
Socialdemokraterna bjuder inte heller på några lösningar. Partiet konstaterar att landskapets ekonomi är stark, och koncentrerar sig sedan på hur man vill hantera Paf-pengar och att en kommunreform ska ”förändra en tung och kostsam organisation”. Att förändra den tunga och kostsamma landskapsorganisationen är dock inte en valfråga för S, vad det verkar.
Hållbart initiativ lägger de flesta av sina ekonomiska ägg i vindkraftskorgen. Möllorna är det som ska rädda landskapets ekonomi. Mycket möjligt, men det ligger i framtiden. De konkreta budgetförstärkande förslagen de kommande fyra åren är få.
Obunden samling, Ålands framtid och Åländsk demokrati har ännu inte presenterat sina valprogram.
När Bill Clinton vann presidentvalet i USA 1992 myntade hans rådgivare James Carville slagordet ”It’s the economy, stupid”. Det skulle påminna kampanjarbetarna – och väljarna – om att alltid ha en sund ekonomi i åtanke oavsett politiskt område. Det vore inte fel om våra lokala politiker ägnade Carvilles slagord en smula åtanke de kommande veckorna och åren.
För allt handlar sist och slutligen om ekonomin, dumsnut.
Jonas Bladh
tel: 266 38
