Utmaningarna växer för Ålands hälso- och sjukvård (ÅHS). Utöver tuffa sparkrav och behovet att balansera årets budget med 1,8 miljoner euro har Mariehamns stad nu meddelat att man inte längre tänker sköta om ambulanssjukvården på Åland – åtminstone inte så länge ÅHS inte betalar vad det faktiskt kostar.
Bakgrunden är att ambulanssjukvården förändrats sedan staden och ÅHS ingick avtalet för snart 30 år sedan. Kostnader för att upprätthålla servicen har ökat i takt med att larmuppdragen blivit fler och kraven på såväl personal som teknik ökat.
När staden tidigare i år gick till förhandlingsbordet gjorde man det därför med avsikten att få upp ersättningen till en nivå som faktiskt motsvarar kostnaderna. I det här fallet en miljon euro mer än vad man får i dag.
Begripligt eftersom vare sig staden eller någon annan kommun har någon skyldighet att vara med och betala för ambulanssjukvården. Det är ÅHS och landskapsregeringens ansvar.
Lika begripligt är det samtidigt att ÅHS ryggar tillbaka när staden kommer till förhandlingsbordet och säger att det är en miljon euro till eller inget som gäller. Det fanns helt enkelt inte på kartan för en organisation som samtidigt är under tuffa sparkrav, som styrelseordförande Sara Kemetter uttryckte det.
Men det tåls att fundera kring om alternativen faktiskt är bättre. ÅHS har nu i praktiken att välja mellan två vägar framåt. Antingen upphandlar man ambulanssjukvården eller så tar man över verksamheten själv.
I det första fallet finns inga garantier för att kostnaden blir lägre än den miljon som Mariehamn lade på bordet – eller att ÅHS ens får en lika god samarbetspartner som Räddningsverket varit under de senaste 30 åren.
Att ta över verksamheten själv är också ett administrativt och dyrt projekt som ÅHS knappast har lust att försöka pussla ihop samtidigt som resten av sjukhuset är under hårda inbesparingskrav.
Den bistra sanningen är att det bara finns en sak att göra om ÅHS vill få ner kostnaderna: sänk servicenivån.
Det gäller både för ambulansverksamheten och den övriga verksamheten på sjukhuset. Vikariestopp och åtstramning av inköp av kontorsmaterial kan bara ta en så långt. Visst, ÅHS har aviserat om en del andra kostnadsstävjande åtgärder men det mesta är tyvärr sådant som sätter mer press på en redan stressad personal.
Ska de inbesparingskrav som politikerna beställt levereras måste ÅHS styrelse och ledning ge sig på servicenivån. När det gäller ambulansavtalet betyder det färre ambulanser och i förlängningen en längre responstid och att ambulansen inte kommer att kunna åka ut på alla räddningsuppdrag eller hjälpa till med lika många transporter som i dag.
Det är kanske rimligt att höja tröskeln för när en ambulans ska skickas iväg, men det ökar också risken för misstag när enskilda operatörer ska göra bedömningar.
ÅHS har nu två år på sig att ta fram en ny modell för hur ambulanssjukvården på Åland ska skötas. Oavsett vilken väg som väljs kommer det att krävas kompromisser och noggrant övervägande för att säkerställa att invånarna fortsatt får den vård de behöver. Att hitta en hållbar lösning som balanserar kostnader och patientsäkerhet är inte bara en ekonomisk utmaning, utan också en fråga om förtroendet för vården på Åland.
Kevin Eriksson
tel: 26 643
