Finans- och näringsutskottet är just nu mitt uppe i arbetet med att ta fram ett betänkande på LR:s budgetförslag. Under den inledande offentliga budgetbehandlingen – remissdebatten innan budgeten skickades vidare till utskottet – luftade representanter från inte mindre än tre regeringspartier vass kritik mot förslaget.

Det handlar främst om att man är missnöjd med att det inte görs mer för att minska underskottet och att den utlovade kompensationen till kommunerna uteblir. Åsikterna är stora politiska linjedragningar, tidigare vallöften och numera uttalade målsättningar i regeringsprogrammet. Ändå finns de inte med i budgeten, menar kritikerna.
Kritiken har kokat ner i ett uppgivet, kollektivt önskemål om att finans- och näringsutskottet reder upp budgeten. I utskottet kanske det finns majoritet för synpunkterna, hoppas ledamöterna.

Är det ett rimligt önskemål från partier som ingår i majoriteten och därmed borde ha haft insyn under budgetprocessens gång?

Nej, menar både lantrådet Veronica Thörnroos (C) och vice talmannen Katrin Sjögren (Lib). Det vore att åsidosätta parlamentarismen.
Och parlamentarismens grundtanke är så enkel som att regeringen sitter på majoriteten av parlamentets förtroende, och därmed också majoriteten av det valdeltagande folkets förtroende.

Det är inte första gången det funnits fog för tvivel kring vissa politikers medvetenhet om parlamentarismen. I finans- och näringsutskottets betänkande för den förra budgeten finns uppmaningar till landskapsregeringen (LR) som fortfarande inte är åtgärdade, trots att LR de facto lyder under lagtinget.

När vice lantrådet Harry Jansson (C) valde att ignorera ett utlåtande av lagtingets självstyrelsepolitiska nämnd i ett jordförvärvsärende i våras svarade andra vice talmannen Roger Nordlund (C) på en direkt fråga att nej, något mer allvarligt kan man inte göra när det gäller den åländska parlamentarismen.

Ur ett historiskt perspektiv var det inte särskilt länge sedan Åland införde parlamentarismen, år 1988. Sedan 2004 har vi en landskapsregering i stället för en landskapsstyrelse.

Det har vid några tillfällen lyfts att debattklimatet i politiken skulle gynnas av att avskaffa parlamentarismen, något som den här ledarsidan tidigare har uttryckt tvivel kring.
Oavsett var man står i den frågan är det en annan diskussion. Nu har vi gått in för parlamentarism och då är det vad som ska gälla.
Systemet kan inte ignoreras varken av LR eller enskilda ledamöter i lagtinget, punkt.

En tillfällig åsiktsmajoritet i ett utskott motsvarar inte valresultatet eller den faktiska majoriteten. Med en parlamentarism ur spel är regeringen bevisligen inte heller funktionsduglig.

Hur står det egentligen till med parlamentarismen? Facit får vi när finans- och näringsutskottet levererar sitt betänkande, men diskussionens riktning har hittills gett en mycket bekymmersam bild.