Tycka vad man vill om Ålands folkrederi, men det är på alla sätt och vis ett imponerande initiativ. Sedan Facebooksidan lanserades i mars i år har 6.100 personer anslutit sig till gruppen. Syfte: att återuppta färjtrafik på rutten Kapellskär-Mariehamn. Frågan är på alla sätt och vis brännhet. Sjöfart är rent allmänt något av det bästa ålänningarna vet, och trafiken till och från öarna är livsviktig för ett blomstrande samhälle, vare sig vi pratar om turism, varutransporter eller möjligheten för ålänningarna att ta sig ut i världen.
Och allt arbete som sker i gruppen är ideellt. Här finns personer som lägger stora delar av sin lediga tid på att söka tonnage, finansiering och sköta myndighetskontakter – utan att få en cent i ersättning. Orsak: frågan är för viktig för att ignorera. Ett problem måste lösas, och när ingen annan aktör visar konkreta resultat tar man saken i egna händer.
Ålands folkrederi är inte unikt. Det finns flera aktuella exempel på ideella krafter som uppvisat imponerande resultat. Ukrainahjälpen på Åland, som bilades kort efter Rysslands invasion av Ukraina vintern 2022, är ett föredömligt exempel på att folk ställer upp när det gäller. På nolltid hade gruppen lyckats engagera ålänningarna och samlat in förnödenheter till drabbade, och lika hastigt hade initiativtagarna organiserat en hjälpresa med buss till Polen.
Ådans vänner är ytterligare ett exempel på målmedvetet och kunnigt engagemang som burit frukt. I juni kunde man räkna till rekordmånga ejderungar vid kolonin på Båtskären på södra Åland. Idogt arbete för att säkerställa den åländska sjöfågelstammen har gett resultat.
Det här är bara tre, men ändå tydliga, exempel på att det ideella arbetet på intet vis är dött. Om en fråga engagerar tillräckligt mycket är vi villiga att sätta andra sysslor på paus, eller omprioritera. Initiativen föds ur enskilda personers brinnande intresse för en enskild fråga. Något behöver göras och man ser att myndigheternas eller näringslivets insatser inte räcker till, eller att kvarnarna inte maler fort nog; man fyller ett behov helt enkelt.
Inte sällan skapas engagemang och utveckling ur kriser.
När vi pratar om bristen på ideellt engagemang syftar vi ofta på byalag, ungdoms- och idrottsföreningar som har svårt att hitta personer som vill åta sig uppdragen. De flesta är eniga om att verksamheterna fyller en viktig funktion, men man vill att någon annan gör jobbet. Vad vore en midsommar utan firandet kring stången, till exempel?
Sanningen att säga – även om det är hårt – kanske många föreningar spelat ut sin roll. I dag samlas vi kring andra frågor och platser än de som finns runt knuten. Barn idrottar inte nödvändigtvis i hemkommunen om förutsättningarna är bättre i en förening i en annan kommun, till exempel. Ungdomsgårdarna i kommunerna har delvis spelat ut sin roll när unga i allt större utsträckning umgås digitalt, eller hittar andra samlingsplatser.
Mycket av arbetet i dessa föreningar handlar om att bevara något som alltid funnits, söka finansiering och stånga sig blodig för att få verksamheten på fötter, om vi generaliserar lite. Det är lätt att förstå att det kan kännas motigt att ta sig an.
Men det finns gott om eldsjälar på Åland fortfarande, det råder inga tvivel om den saken. Det gäller bara att hitta en fråga som engagerar. Då händer det saker.
Sandra Widing
tel: 26697
