Inför infrastrukturnämndens möte under tisdagen fanns ett förslag om att Mariehamns stad ska sälja Bolhalla till tennisklubben MLK. I skrivande stund vet vi inte vilket beslutet blev, men det fanns inför mötet ett förslag till köpeavtal där MLK föreslås ska få köpa anläggningen för 415.000 euro.
Samtidigt har en företagsgrupp lämnat in ett bud på 650.000 euro för anläggningen. Budet visar att fastigheten är värd betydligt mer än vad staden tidigare kommit fram till, men framför allt väcker det en nyttig debatt om det offentligas roll.
Mariehamns stad beslutade i höstas att Bolhalla ska säljas till en befintlig utnyttjare av anläggningen. Under vintern och våren har villkoren diskuterats och ärendet behandlades i infrastrukturnämnden under tisdagen.
Ärendet tog dock en ny vändning när en grupp företagare i måndagens Ålandstidning trädde fram och berättade att de vill köpa anläggningen. Detta till ett pris som är 235.000 euro högre än det pris som staden sagt sig vara villig att sälja anläggningen för till MLK.
Vi vet inte vilken väg ärendet tar innan det är färdigt behandlat inom stadens väggar, men i slutändan är det Mariehamns stadsfullmäktige som beslutar om en eventuell försäljning. Och oavsett utgång kommer beslutet att tydliggöra ideologiska skiljelinjer bland stadens politiker.
Debatten om det offentligas roll i det åländska samhället är nyttig och välbehövlig. För det är inte självklart att den roll som den åländska offentliga apparaten intagit gällande sportanläggningar och föreningsstöd är den allena rådande. Det skvallrar inte minst den efterföljande debatten om där företrädare för framför allt Moderaterna, inför öppen ridå, stridit om vad som är rätt eller fel när det kommer till avyttring av Bollhalla.
Frågan engagerar inte enbart de åländska Moderaterna. Även Marcus Måtar (Ob) har lyft frågan på insändarplats. Han ställer en rad relevanta frågor, bland annat kritiserar han att staden, som förslaget föreligger, har för avsikt att sälja anläggningen för underpris till en förening. Att priset inte fastställs av marknaden och att det i grund och botten handlar om vilket företagsklimat vi vill ha. Är det rätt att ge bidrag till föreningar som sedan ska konkurrera med privata företag som inte får motsvarande bidrag?
Oavsett var man står i själva sakfrågan har staden en utmaningen i det läge man har försatt sig i. För precis som Roger Jansson (MSÅ) lyfte i sociala medier går det att fråga sig varför tennisen ska privatiseras samtidigt som staden bygger och äger anläggningar för andra sporter.
Å andra sidan är det alltid någon som måste ta första steget och redan nu finns det exempel på driftiga föreningar som tar steget fullt ut och står på egna ben, till exempel Gymnastics Åland som snart har en ny privat anläggning i Jomala till förfogande.
Det är uppenbart att frågan om stöd till föreningar och byggandet av sportanläggningar inte har diskuterats i grunden. Det råder olika synsätt inom partierna och många gånger ser man bara vilken inverkan ett beslut om stöd eller byggande av en anläggning har på en enskild sport – inte beslutets kringeffekter på övriga delar av samhället.
Debatten lär nu fortsätta och vi kommer se många svängar innan vi är i mål. Samtidigt är debatten inte en dag för sen. Inte minst med tanke på mängden av idrottsanläggningar som redan finns i det offentliga Ålands ägo.
Daniel Dahlén
