Att den åländska skolan är den bästa, eller åtminstone en av de bästa, i världen är ett påstående som ofta kastas omkring på Åland. Det är svårt att fastslå vetenskapligt, men det stämmer helt säkert. Enligt Unicef är den finländska skolan den nästa bästa i världen och den bästa i Europa – och visst kan vi ålänningar nog hävda att våra skolor hör till de bättre i landet.
Åländska kommuner satsar på sina skolor. Den åländska skolan är trygg och har hög status. Eleverna presterar bra i nationella jämförelser och skolan erbjuder stöd åt elever som har särskilda behov.
Man kan undra varför vissa väljer att inte sätta sina barn i en sådan skola.
Svaret på den frågan är antagligen också extremt varierande, och rent principiellt är det bra att vi i samhället får göra fria val i så hög utsträckning som möjligt. Samhället är och kommer alltid vara en konstruktion och det finns alltid människor som inte passar in i alla sammanhang.
Men bara för att något är principiellt bra behöver det inte vara önskvärt.
Det finns ingen samlad och entydig forskning om huruvida hemundervisning är bättre eller sämre än undervisning i skolan i Norden. I USA verkar hemundervisning ha gett goda resultat, men det är sannolikt kopplat till att många av barnen som hemundervisas kommer från välbemedlade hem och med prestigefulla föräldrar som engagerar både sig själva och privatlärare i barnens inlärning.
Enligt skolforskaren Martin Karlberg, som 2019 intervjuades av SVT, baseras dock många studier på ett icke-representativt urval. Det går helt enkelt inte att jämföra de olika grupperna med varandra.
Bryter man ner frågeställningen finns det både fördelar och nackdelar med hemskolning. Till fördelarna hör att barnen får mer tid med sina föräldrar och att lärandet kan anpassas i högre utsträckning, bland annat. En nackdel kan vara att barnen riskerar bli isolerade och gå miste om social interaktion med andra elever.
I teorin är förutsättningarna för att lära sig så mycket som möjligt garanterat bättre vid hemskolning. Men den som bara tänker kunskap missar att skolan handlar om mycket mer än att bara undervisning. Skolan är en garanti för att alla barn till exempel får en så basal sak som lunch. Tyvärr finns det också barn som far illa i den miljö som borde vara den allra tryggaste, hemmet, och där är skolan både en trygghet och ett skyddsnät.
Ett av svaren på frågan varför vissa föräldrar väljer att hemskola sina barn kan nämligen vara att de helt enkelt vill gömma undan både sig själva och sina barn från systemet. Och utanför systemet finns det betydligt färre garantier och skyddsnät än inne i det. Oavsett vad man tycker om systemet.
Det är helt möjligt att en hemskolad elev lär sig mer och bättre än en som går i kommunal skola, men det är garanterat också möjligt att det blir precis tvärtom eftersom en normal familj i regel inte kan förväntas ha samma förutsättningar att utbilda som ett helt system med behöriga lärare.
Och det är väl där någonstans hela jämförelsen landar – och haltar. När en elev går till skolan på Åland vet vi vad hen får. Världsledande utbildning och en social trygghet som kanske inte går att hitta någon annanstans.
När en elev går till hemundervisningen vet vi nästan ingenting.
Med det sagt är det fortfarande principiellt bra att alternativ finns, även fast det i det här fallet är föräldrarna och inte barnen själva som fattar besluten. I ett tryggt samhälle med högt välstånd är behovet av skolplikt också mindre än i ett dysfunktionellt samhälle.
Samtidigt ska vi komma ihåg att en stor majoritet av de som hemundervisar på Åland är svenska familjer som flyttat till Åland för att kunna göra just det. Sedan 2012 har antalet hemskolade barn gått från åtta till 99, och det är därför välkommet att Mariehamns stad nu börjar bygga en organisation som bättre ska kunna hantera prövning av barnens framsteg. I dag sker prövningen mellan lärare och den läropliktiga i slutet av varje termin.
Det borde göras ännu oftare och förhoppningsvis kan stadens nya organisation vara hela Åland till godo, samtidigt som den säkerställer att alla barn som hemskolas har det åtminstone nära på så bra som vi hade vetat att de hade haft det i den kommunala skolan.
Kevin Eriksson