EU halkar efter både USA och Kina när det kommer till ekonomisk tillväxt och global konkurrenskraft. Medan USA och Kina lanserar tekniska innovationer efter varandra och arbetar för att vara självförsörjande av kritiska råvaror så gör EU precis tvärtom.

Åren fram till finanskrisen 2008 höll EU och USA hyfsat jämna steg i sina ekonomiska framsteg, men i dag är skillnaderna stora och EU har blivit omsprunget av både USA och Kina på den globala arenan på flera områden.

Man brukar säga att USA uppfinner, Kina producerar och så har vi ett EU som reglerar. Medan USA tar täten inom techindustrin kontrollerar Kina för närvarande mycket av den globala marknaden för kritiska mineraler. Kritiska mineraler är världens byggstenar för framväxande och framtida teknologier. De är viktiga för tillverkning och produktion av ren energi, produktion av halvledarprodukter och för försvars- och flygindustrin.

I fjol presenterade Italiens tidigare premiärminister Enrico Letta och den tidigare europeiske centralbankschefen Mario Draghi varsin rapport om tillståndet om Europas ekonomi. De två omfattande rapporterna kan sammanfattas med några ord: Europa mår ekonomiskt inte bra. Fallande tillväxt, låg produktivitet och akterseglade av USA och Kina på en rad nyckelområden för ekonomin är den bittra verkligheten.

Samtidigt har vi på energiområdet det senaste decenniet avvecklat energislag såsom kärnkraft i förmån för väderberoende energislag som vindkraft samt fram tills Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina gjort oss beroende av rysk gas. Allt detta samtidigt som vi ska ställa om hela kontinenten mot hållbart. Ekvationen riskerar bli svår att få ihop.

Exempelvis genom att EU vill elektrifiera hela fordonsparker inom ramen av tio år äventyrar vi inte bara europeisk fordonsindustri, utan vi riskerar också göra oss beroende av Kina i de produktionsled som en elektrifiering medför om vi inte kan garantera egen självförsörjning. EU har en god intention, men den saknar ett helhetsgrepp.

Ett problem med EU:s regleringskultur är att det finns en etablerad (miss)uppfattning om att bara EU visar vägen och sätter upp standarder så kommer resten av världen följa efter och därigenom ge EU en konkurrensfördel. Erfarenheten har visat att så inte är fallet.

Av detta följer att vi på riktigt behöver ett EU som inte gör mer av samma sak. För ekonomin bör man få ett betydligt mer dynamiskt regelklimat som attraherar investeringar och riskkapital in i de europeiska ekonomierna så företag både kan starta och växa. Företagsflykt tjänar ingen på.

På energiområdet behöver vi ha en teknikneutral approach där alla energislag som kan bidra till omställningen ska välkomnas och omfamnas. Politiker behöver sluta se motsatsförhållanden mellan exempelvis kärnkraft och vindkraft och erkänna att de kan fungera som kompletterande energislag till varandra i ett genomtänkt energisystem.

Vi behöver helt enkelt ett EU som inte försöker vara bäst på allting samtidigt. Åtminstone i dessa tider med krig på vår kontinent och allmän geopolitisk osäkerhet måste man prioritera. I stället för ett EU som driver på för ett socialt Europa där man försöker könskvotera privata bolagsstyrelser bör man i stället fokusera på ekonomin, säkerheten och energifrågan.

I mer än ett decennium har Europa halkat efter när det gäller konkurrenskraft, inklusive kapitalinvesteringar, forskning och utveckling och produktivitetstillväxt. Vill EU komma på banan igen måste man börja prioritera och fokusera på rätt saker. USA och Kina kommer inte vänta på oss.

Jesper Carlsson
EU Affairs Manager på Svenska Bankföreningen i Bryssel
Tidigare politisk rådgivare på Europaparlamentet och Förenta nationerna