Ålandstidningen har i omgångar skrivit om det stålbad som väntar Ålands hälso- och sjukvård (ÅHS) i höst om inte organisationen ska överskrida budget med 1,8 miljoner euro. Det är givetvis en tuff utmaning. Att balansera allmänhetens beställning på en god sjukvård med hårda sparkrav skulle ge vem som helst huvudvärk. Men det är just det ledningen har bra betalt för att göra.
I hetluften för denna debatt har årets julfest hamnat, ett kalas i 45.000-eurosklassen som för många anställda är årets höjdpunkt. På ÅHS intranät frågas – helt förutsättningslöst, enligt hälso- och sjukvårdsdirektör Jeanette Pajunen – om personalen kan tänka sig att stå över festligheterna. Julfesten är redan upphandlad, och om det skulle visa sig att intresset är lågt kan ledningen utreda möjligheten att avboka.
Det är med andra ord ingen som säger att julfesten ska ställas in. Och frågan är om det ens är möjligt. Så resonemanget blir väldigt hypotetiskt.
Trots det väcker frågeställningen starka känslor. Högst ropar förstås de som anser att julfesten ska vara kvar. Men lika självklart finns det också de som tycker annorlunda, och som av olika anledningar inte vill eller kan gå på festen.
Även om tanken med frågeställningen på intranätet säkert är god tenderar agerandet att skapa missnöje och oro, och ledningen riskerar att få opinionen mot sig för att man ens tänkt tanken. Kanske helt i onödan.
En julfest är i sig ingen rättighet, men likväl en investering i en nöjd och välmående personal. Ett ganska enkelt sätt att visa uppskattning och tacka för ett väl utfört jobb. Personalfester skapar samhörighet; inte sällan blir gänget på bättre humör och orkar lite till.
Det är väldigt lätt att dra in på personalförmåner när verksamheten börjar gå dåligt, oberoende vilken arbetsplats vi pratar om. Men för att vara en attraktiv arbetsgivare – och här vet vi att ÅHS i åratal haft rekryteringssvårigheter – måste man också satsa på personalen. Nöjd personal skapar ringar på vattnet, så enkelt är det.
Nej, det finns andra sätt för ÅHS att spara. Var och hur är inte upp till denna ledarsida att föreslå. Inte är det heller demokratiska personalbeslut som ska ligga till grund.
I stället väcks åter frågeställningen: Vilken servicenivå ska ÅHS erbjuda ålänningarna? Det är en supertuff fråga, men rent fundamental. Att gå fram med osthyveln är inte längre hållbart.
Och det här gäller inte bara ÅHS. Men när det kommer till just hälso- och sjukvård blir det väldigt känsligt eftersom det bokstavligen handlar om liv. Medborgarna prioriterar vården högt. ”Vård, skola, omsorg” är ett mantra vi hör val efter val, både från väljare och beslutsfattare.
Samtidigt – och det är här det saknas taktkänsla – är landskapets ekonomi tillräckligt god för att höja politikernas löner, fördyra skärgårdstrafiken och rusta självstyrelseparken för miljoner. Även om vi pratar om äpplen och päron, och även om resonemanget är förenklat, så kommer pengarna sist och slutligen från en och samma plånbok: ålänningarnas skatter.
Underskatta inte signalvärdet.
Att i det här sammanhanget ens diskutera en julfest för 45.000 är småaktigt.
Sandra Widing
tel: 26697
