25 dagar efter lagtingsvalet kunde så Katrin Sjögren ställa sig bredvid sina nya ministrar och konstatera att regeringsbildningens första fas var avklarad. Att Liberalerna och Centern både internt och utifrån haft ett tryck på sig att hitta en gemensam väg stod klart tidigt i höstas, så frågan var egentligen bara om det skulle bli S, MSÅ eller båda som gjorde de två andra sällskap.
Det blev Socialdemokraterna. Katrin Sjögren ville inte säga varför hon valt bort Moderaterna, men konstaterade att S är bra på reformer. Även det som inte sägs hörs, och inifrån Liberalerna har det ansetts att Moderaterna känns lite trötta, lite skadeskjutna efter flera tuffa mandatperioder i regeringar.
Att Liberalerna (och Centern) därmed väljer vänster före höger kommer säkert att skapa en del intern debatt i de två partierna, men kanske underlättades valet av att S utsåg Arsim Zekaj, som står till höger i S, till en av partiets två ministrar.
Detta var också ett historiskt val då Zekaj är den första ministern med utomnordisk bakgrund i en landskapsregering, en viktig signal om ett inkluderande Åland.
Interna debatter, kanske till och med svekdebatter är förmodligen trots allt att vänta i både Lib och C.
Katrin Sjögren väljer att lyfta in sina två närmsta partikamrater de senaste tio åren i regeringen. Mats Perämaa gör comeback på den tunga finansministerposten, och Ingrid Zetterman blir kansliminister. En minister som inte ställde upp i valet och den av Liberalernas invalda lagtingsledamöter som hade lägst röstsiffror. Det innebär att det finns sju ledamöter som gjort ett bättre val än Zetterman, men valdes bort. Sådant kan skapa grund för klagomål i de bästa partier.
Det är inte utan att det känns som en markering från Katrin Sjögren, och att hon genom det valet utsett sin kronprinsessa officiellt.
För Centern har det, ända sedan Roger Nordlund ”gav bort” lantrådsposten till Camilla Gunell 2011, varit känsligt med S-samverkan. När man nu dessutom går in i den nya regeringen med en orutinerad ministeruppsättning i Jesper Josefsson och Annika Hambrudd – båda nya i landskapspolitiken förra mandatperioden – hörs det redan knorranden i C-leden om att man riskerar att bli överkörda.
Kanske finns den risken, men samtidigt måste man komma ihåg två saker. För det första var just Josefsson och Hambrudd de två främsta orsakerna till att Centern trots allt gjorde ett godkänt val efter en dålig mandatperiod vid makten. Väljarna gav dem störst förtroende.
För det andra behövs en förnyelse och en föryngring i Centern, man måste komma bort från snart två decennier av trätande och svinhugg.
Annika Hambrudd har gjort ett bra jobb som utbildnings- och kulturminister och det är bra att hon får fortsätta. Jesper Josefsson är driven och näringslivstillvänd, det är en spännande utnämning.
Det Centern kan klaga på är att det är två ganska lättviktiga portföljer de sju mandaten ger partiet.
Hur kommer det då att gå för regeringen Sjögren de kommande fyra åren? Det är förstås för tidigt att säga. Nu kommer man ta ett antal veckor på sig att skriva ett regeringsprogram. Det tillträdande lantrådet har upprepat som ett mantra att programmet måste vara tydligt så att alla vet vad som ska göras, det upprepades flera gånger under pressträffen i går.
Det är mycket bra, men bara tydlighet räcker inte. Det måste finnas utveckling och en tydlig framåtrörelse också.
Ännu vet vi inte vad de tre partierna gemensamt tänker om skärgårdstrafiken, om kommunfrågan och – framför allt – om ekonomin.
Katrin Sjögren menade att hon tycker sig se att alla partier backat en aning från de tidigare skyttegravarna i de stora frågorna och är öppna för nya tankar. Det är bra, men än vet vi inte vad det betyder i praktiken.
Hur ställer sig exempelvis Socialdemokraterna till eventuella nedskärningar i offentlig sektor för att nå den balanserade budget som Mats Perämaa ser som sin uppgift att leverera?
Får Centern med sig sina gräsrötter på en kriskommunlag som Liberalerna ser som nödvändigt i väntan på att kommunfältet förändras?
Vilket utrymme för förändringar får nya infrastrukturministern Camilla Gunell att bolagisera Ålandstrafiken och ställa om flottan?
”Målet är att regeringen kan tillträda före jul”, sade Katrin Sjögren. Förhoppningsvis vet vi då hur hon löser de knutar som mer eller mindre lamslagit åländsk politik i två mandatperioder.
Hennes nya regering lovar gott, men löften måste bli till reformer. Efter åtta förlorade år måste den nya regeringen visa handlingskraft.
Jonas Bladh
tel: 266 38
