”Jag kan inte heller gå in och säga att vi gjort en sannolikhetskalkyl för hur det här ska sluta, för det är svårt att göra i ett demokratiskt samhälle eftersom frågan är så otroligt komplex. Men med det bakgrundmaterial som finns insamlat är vår bedömning att detta är det förmånligaste vi kan göra i dagsläget för landskapet Åland.”
Lantrådet Veronica Thörnroos (C) ville inte ge någon närmare förklaring till hur landskapsregeringens kalkyler över sannolikheten att man frikänns alternativt att skadeståndsbeloppet blir lägre än det ovanstående citatet.
Men man kan ana att det hela var tämligen enkelt. Utgångsläget är att landskapet är dömt att betala 10,5 miljoner euro plus ränta till färjkonsortiet bestående av Ansgar och Finferries.
Om advokat Daniel Widmans antagande att det kommer att dröja 18 månader ”från dom till dom” innan vi vet vad Åbo hovrätt anser om målet stämmer innebär det att skulden i värsta fall ökar med lite drygt en miljon euro. Lite över 10 procent, således.
Det är en rimlig summa att spela med om man anser att möjligheterna att få ned skadeståndet mer än så är goda.
Ett överklagande ger ju också möjligheter. Landskapsregeringen kan, även om man får anse att det är osannolikt, helt frikännas och anses haft rätt att häva avtalet.
Ett andra scenario är att skadeståndet blir lägre. Detta tycks också vara LR:s huvudfokus inför en kommande rättegång på andra sidan Skiftet.
Det tredje alternativet är att parterna under de 15–16 månader som återstår till en rättegång når en förlikning.
I samband med presskonferensen där LR:s beslut att överklaga tingsrättens dom presenterades sades att en förlikning före en dom är svårt. Det är helt enkelt svårt för en offentlig myndighet att betala ut pengar utan en tydlig grund.
Nu finns i alla fall grunden delvis i och med att tingsrätten utdömt ett skadestånd. Det öppnar ett förhandlingsfönster.
En förlikning torde också vara något som ligger i båda parters intresse. För landskapet skulle en överenskommelse om en ersättning i storleksklassen 5–8 miljoner euro innebära att man sparar en del pengar, att ett problem försvinner och att en del av det kraftigt skadade anseendet som avtalspart stärkts.
För konsortiet skulle det innebära att man inte riskerar att förlora hela kakan om hovrätten kommer till en annan slutsats än tingsrätten, och man slipper en omfattande rättegång.
Återstår att se vilken sida som först lyfter luren och bjuder in till förhandling.
Veronica Thörnroos ville inte heller i vidare utläggningar spekulera kring de politiska konsekvenserna av beslutet.
Oppositionen var snabba med att fördöma beslutet, så klart.
Regeringschefen var på presskonferensen snabb med att förklara att det hela var ett juridiskt beslut och alls inte ett som hade politiska förtecken, så klart.
Frågan är om inte alla har fel?
LR kunde i det här läget inte gjort annorlunda. Men med det sagt är det också märkligt att man inte ens undersökt möjligheterna till en förlikning tidigare. Det hade varit en bökig, men framkomlig väg om man lyckats få en betryggande majoritet bakom sig i lagtinget.
I och med torsdagens beslut blir det ytterligare halvtannat år av ändlösa beskyllningar om vilken regering som gjort mest fel i fråga om elhybridfärjan. Förhoppningsvis kommer inte det att skymma den betydligt mer brinnande och tvivelsutan väldigt mycket viktigare frågan om hur framtidens skärgårdstrafik ska organiseras.
Om LR kan enas i virrvarret av tunnlar, alternativa bränslen och brobyggen över Prästösund bör skärgårdstrafikens förutsättningar, kostnader och omfattning bli en stor valfråga nästa höst.
Hela hybridfärjeeländet är en sorglig historia och ett mörkt kapitel i landskapet Ålands politiska historia. Men i just den här delen är det svårt att se att någon regeringskonstellation hade kunnat fatta ett annat beslut än att låta saken avgöras i högre rättslig instans.
Men för den skull är det inte förlåtligt om den tillåts skymma de stora frågorna som måste hanteras av våra folkvalda den närmsta tiden.
Jonas Bladh
tel: 266 38
