Att Jomala och Lemland under liberal ledning och med flankstöd av bland annat centern rott i hamn skattehöjningar är ett exempel på sidovagnspolitik. En rundringning visar att politiker målar upp en bild av kommuner i kris och att det finns inget man kan göra än att höja skatten. Samtidigt lyser förslagen på åtgärder ännu med sin frånvaro.
Dessutom har lagtinget under flera år påfört de åländska kommunerna mer ansvar utan att trygga finansieringen. Lägg därtill Kommunernas socialtjänst k.f. (KST) som fullkomligt dränerar till exempel Jomala. De ökade kostnader som KST medför motsvarar nästan 1,5 procentenheter i ökad inkomstskattesats. Så visst finns anledning till oro. Å andra sidan finns det alltid förklaringar och orsaker, men frågan är vad man gör åt dem. Det är det som kallas ledarskap.
Vi har alltså en situation där politiska kolosser som KST och omfattande lagstiftning gör att kommunerna går på knäna. Beslut fattade av politiker. Politiker som talar om att kris råder.
Samtidigt är den politiska signalen utåt att man ändå kan höja tjänstemannalöner och spränga budgetar. Det är inte ansvarstagande.
Åland befinner sig i en mycket ekonomiskt utmanande tid. Kassan sinar och många i vårt samhälle har det rejält tungt när momsen har höjts och räntorna fortsättningsvis är förhållandevis höga. Det är tufft på allvar.
Samtidigt är stora delar av vår ekonomi beroende av att vanliga människor har råd att bygga, handla och spara. Allt detta är väsentliga ingredienser i bygget av ett framgångsrikt samhälle. Då har vi inte råd med en politik där politiker konsekvent sätter sig i sidovagnen och inte vågar ta tag i saker. Har man en gång i tiden fattat besluten har man även möjlighet att ändra på dem.
I vår närregion har Finland en statsskuld som i relation till bnp kommer spräcka 80-procentsgränsen samtidigt som den i Sverige är på knappt 32 procent.
På Åland har vi ett budgetförslag som är katastrofalt och uppvisar ett minus på 30 miljoner. Samtidigt fortsätter man öka antalet anställda. Dessutom är det kommande offentliga investeringsbehovet oroväckande stort och tillväxten de senaste 15 åren är ingen att tala om.
Politiker reder sig nog och i sann mandatperiodspolitik är det bara ett fåtal politiker som tänker längre än fyra år åt gången. Samtidigt blöder det offentliga Åland ekonomiskt och nu väljer man dessutom att kasta problemet på redan ekonomiskt pressade medborgare. Det utan att man själv tagit ansvar och ägt frågan genom att på allvar se över inbesparingar i den egna apparaten och se över kostnadsdrivande lagstiftning och sin egen organisation.
Det är rent av kontraproduktivt då spiralen blir negativ när folk får mindre att röra sig med. Det går inte att skatta sig ur den situation som våra kommuner och landskapet befinner sig i. Omfattande sparpaket måste till. Kommer det att svida och kommer en del väljare bli upprörda? Absolut, men det får man som politiker räkna med. Politik är trots allt inte någon popularitetstävling.
Daniel Dahlén
