Årets tredje tilläggsbudget blev betydligt mer omfattande än planerat då elpriserna skjutit i höjden och pressen på elbolagen blivit enormt. Som en extra försäkring, utöver de garantier som staten ger, är det rimligt att landskapet ställer garantier eller lån till de lokala elhandlarnas förfogande för att trygga elförsörjningen i landskapet i vinter.
Landskapet har dessutom tillräckligt med pengar för att låna till elbolagen om det behövs, då exempelvis Fastighetsverkets kassa är stor och nya stora projekt inte är inplanerade.
Om garantipaketet till elbranschen är relativt oproblematiskt för landskapsregeringen är den föreslagna extra utbetalningen till kommunerna desto bökigare. Vid första anblicken kan det tyckas både rimligt och normalt att LR skjuter till 2,1 miljoner euro bara dagar efter att personal inom äldrevården slagit larm om personalbrist.
Och hade det varit pengar som på allvar hade åtgärdat personalbristen i äldrevården hade det varit både rimligt och normalt. Men så är det ju nu inte.
2,1 miljoner euro blir ett plåster på ett blödande sår då LR i nuläget inte lovar kommunerna motsvarande pengar för personal nästa år och året efter det. Då kommer heller inte kommunerna att våga anställa fler, annat än på korta vikariat.
Inte heller kan LR låsa pengarna till äldreomsorgen för att verkligen vara säker på att just personalbristen åtgärdas. Kommunerna är fria att använda pengarna inom vilken verksamhet man vill.
Den tredje punkten som talar emot förslaget är att pengarna fördelas mellan kommunerna efter hur många äldre invånare man har. Det gör att Mariehamn, med en stark ekonomi, får allra mest – inte de kommuner som i våras slog larm om att deras ekonomier var svaga.
Rimligt? Bedöm själv.
Om fördelningen i den tredje tilläggsbudgeten inte är rimlig, varför föreslår LR då en ökad utgift på över två miljoner varav hälften går till en kommun som är ekonomiskt stabil?
Det handlar förstås inte om äldreomsorgen, utan om vad som hände för fyra månader sedan.
Inför årets andra tilläggsbudget streds det rejält inom regeringsblocket i allmänhet, och inom Centern i synnerhet. Centern var led av interna slitningar då bland andra partiveteranen Runar Karlsson hotade starta ett landsbygdsparti för att få mer pengar till kommunerna.
I regeringsblocken stred Obunden samling för mer pengar till kommunerna medan Moderaterna och Hållbart initiativ inte vill gå med på en slentrianutdelning av pengar utan ett tydligt syfte och mål. Fajten partierna emellan var hård, och löstes genom en temporär vapenvila. I tilläggsbudget 2 skrev man in att pengar skulle komma i höst efter att saken utretts av två arbetsgrupper.
Arbetsgrupperna har nu lämnat ett delbetänkande, det är dessvärre inte offentligt men redan kritiserat som en bristfällig produkt internt i regeringsblocket, som ska ligga till grund för pengarna till kommunerna både i tilläggsbudget tre och den kommande ”stora” budgeten.
Det var i det här läget, där spänningarna inom regeringen på nytt började byggas upp som räddningen kom i form av ett larm från personalen inom äldreomsorgen. Plötsligt fanns ett alibi för att ge pengarna till kommunerna och alla blev – i alla fall tillfälligt – nöjda.
Men frågan är hur länge borgfreden håller. Pengarna kommer som sagt inte lösa problemen i äldreomsorgen annat än högst temporärt om inte mer pengar kommer i nästa års budget. Och då kan man tänka sig att MSÅ och HI vill ha ett tydligare regelverk kring vart de går.
Inte heller det ännu icke bildade landsbygdspartiet kan vara helt nöjt när hälften av de två miljonerna går till staden, det var inte riktigt deras intention.
Och sprickan mellan kommunerna har redan vidgats i och med Jomalas kommundirektör Christian Dreyers utspel mot att tillväxtkommunerna Jomala och Lemland blir förlorarna när ”äldrepengarna” delas ut.
Landskapsregeringen köpte sig tid och enighet genom att dela ut pengar som inte går dit de mest behövs och som ökar på budgetunderskottet. Om ett år är det val och senast då vet vi om 2,1 miljoner för husfrid var rätt investering.
Jonas Bladh
tel: 266 38
