Är ålänningarna världens lyckligaste?, funderar ledarskribenten om World Hapiness Report som baseras på bnp, förväntad livslängd, tillit, frihetskänsla, generositet och korruption.
Är ålänningarna världens lyckligaste?, funderar ledarskribenten om World Hapiness Report som baseras på bnp, förväntad livslängd, tillit, frihetskänsla, generositet och korruption.
Foto: Robert Jansson
Foto:

Bild

Lyckligast i världen – grattis till oss!

Än en gång har Finland blivit korat till världens lyckligaste land. Förvånad? Det borde du inte vara.

För sjunde året i rad är Finland världens lyckligaste land enligt World Happiness Report. Rapporten som utkommer årligen och mäter hur lycklig befolkningen är i mer än 140 länder fokuserar på bnp, förväntad livslängd, tillit, frihetskänsla, generositet och korruption.
Som vanligt rycker vi på axlarna och som vanligt får rapportens resultat betydligt mer uppmärksamhet utomlands än hos oss i Finland. Varför är det så? I en artikel i Ålandstidningen förra året konstaterade Åse Fagerlund, som forskar på välbefinnande, att det finns en kulturell bild i Finland av att man är melankolisk, lågmäld och inte slår sig för bröstet.

Om det stämmer kan det delvis förklara varför förstaplatsen inte uppmärksammas särskilt mycket. Vi är helt enkelt för blygsamma för att öppet vara stolta över resultatet. Fagerlund menade även att vi finländare själva förvånas över rapporten, vilket många av oss nog kan skriva under på. ”Vi, lyckligast? Njää …”.

Något som kan förklara varför vi i Finland anses som lyckligast i världen är rapportens definition av lycka som inte framkommer särskilt tydligt i media. I rapporten frågas det nämligen inte hur lycklig man är, utan hur nöjd man är med sitt liv. Det är en stor skillnad mellan att vara nöjd och lycklig, och vi finländare är helt klart nöjda och tillfreds med vår tillvaro.

Det känner nog fler av oss igen oss i än att översköljas av överväldigande lyckokänslor varje dag. Enligt Åse Fagerlund bidrar det sociala stödet från vänner och familj till att vi är nöjda med våra liv. Även frihetskänslan får vi höga poäng på, vilket är kopplat till att vi kan välja vad vi vill utbilda oss till och inte är begränsade av plånboken som på många andra platser.

Danskarna är näst lyckligast efter oss i Finland. I Danmark kapitaliserar man på rapporten genom att marknadsföra sig under begreppet ”hygge”. Vem har inte hört talas om det? Kanske vi i Finland och på Åland har något att lära av danskarna här. Hur skulle det vara om Visit Åland började marknadsföra Åland som världens lyckligaste plats, eller världens lyckligaste öar?
Förutom lysande potential i att sälja in Finland som destination till omvärlden är rapporten också en viktig och välbehövlig påminnelse för gemene man om hur bra vi har det. Vi har tillgång till landets resurser tack vare välfärdsstaten, vi lever friska länge (medelåldern är 85 för kvinnor och 79 för män), vi omges av sociala nätverk, vi är generösa, vi har tillit till staten och korruptionen är låg. Rapporten är en påminnelse som vi alla kan behöva när tillvaron känns jobbig och vi klagar på tuffa tider och höga räntor.
Just känslan av tillhörighet till samhället, ”community” på engelska, verkar vara det som får Finland att sticka ut. Enligt Åse Fagerlund borde Åland ligga väl till här eftersom vi är ett litet samhälle med små kommuner och fungerande sociala nätverk. Är det möjligt att vi på Åland är lyckligast, eller nöjdast, i världen? Kanske. I dagens osäkra värld är det inget vi ska ta för givet.

Tara Bamberg

Hittat fel i texten? Skriv till oss