I en stor intervju i tisdagens Ålandstidning slår tre erfarna barnpedagoger larm om hur situationen inom barnomsorgen förvärrats rejält under de senaste åren.

”För tio år sedan, när jag blev klar med min utbildning, kändes barngrupperna mer trygga och lugna och det fanns en större kunskap om bland annat sociala koder. I dag är läget det motsatta. Barnen är fortfarande glada, men också oroliga, osäkra och kräver mer vuxenstöd. De hittar inte leken”, beskriver en av dem.
I en insändare i Ålandstidningen den 19 maj beskriver ”Personal inom barnomsorgen” fler exempel på denna oroande utveckling: ”Måndagshunger – på måndagar är åtgången av mat märkbart större än andra dagar. Fysiska problem som huvudvärk, förstoppning, trötthet. Stort behov av närhet/uppmärksamhet. Högljuddhet. Selektivt ätande, matvägran, hetsätning. Respektlöshet mot andra barn och mot personal. Kort uthållighet i samling, spel, lek. Svårt att följa regler och rutiner.”

Det är otäck läsning och deras vittnesmål har stöd i den pedagogiska forskningen. En orsak som hela tiden återkommer när experterna försöker förklara barnens försämrade sociala färdigheter och språkutveckling är de allestädes närvarande skärmarna som så effektivt och suggestivt distraherar och avskärmar användaren från social interaktion i verkliga livet med andra levande människor. Alltså den typen av interaktion som lär oss förstå hur det sociala umgänget fungerar med alla sina små levande tecken och koder.

Här har vi vuxna en viktig uppgift i att dels sätta tydliga gränser för skärmtid, dels föregå med gott exempel genom att själva välja bort skärmarna i umgänget med våra barn. Tidig förståelse om att man faktiskt överlever även om man har det långtråkigt ibland är en ovärderligt livskunskap att få med sig.

Att vuxensamhället blivit stressigare och allt svårare att behålla balansen i har vi sett tydliga tecken på i flera år nu i form av ökad psykisk ohälsa och ett alltmer polariserat samtalsklimat. Barnen fungerar som lackmuspapper för hur vi vuxna mår.

Lagtinget klubbade nyligen ändringar av lagarna om barnomsorg och hemstöd vilket öppnar för möjligheten att ha fler barn inom barnomsorgen och att ha dem där längre dagar. De nya lagarna föranleds av regeländringar inom EU och inom rikslagstiftningen.

Det är naturligtvis en grundläggande rättighet att i ett välfärdssamhälle som det åländska, som syftar mot största möjliga jämlikhet, ha en barnomsorg som möter föräldrarnas behov för att få ihop det så kallade livspusslet.
Men det är inte hållbart att öka kraven på barnomsorgen utan att samtidigt skjuta till mer resurser. I dag är man tre vuxna pedagoger på 21 barn. Det säger sig självt att det lämnar alldeles för liten tid över till individuell träning och omsorg, i synnerhet när stödbehoven alltså ökar.
Alla politiker borde provjobba en dag inom barnomsorgen.

Petter Lobråten