Politikerna har fått stora skälvan av de nedåtgående resultaten i Pisaundersökningen. Den indikerar tydligt att barn i dag inte kan läsa eller räkna speciellt bra. Klyftorna ökar, och fler elever misslyckas med sin skolgång. En liten men klen tröst är att resultatet har försämrats i alla länder som medverkar i undersökningen.
Tidöpartierna i Sverige vill visa handlingskraft och föreslår en lagstiftning som gör hela grundskolan mobilfri, både i klassrummen och under rasterna.
– Då ska man ha aktiviteter, gärna rörelse, gärna att man pratar med sina skolkamrater och inte sjunker ned i de sociala medier som ofta kan leda in i ett ganska mörkt kaninhål i underjorden där unga mår dåligt. Vi behöver ha fokus på det riktiga livet och det är skolan till för, sade Liberalernas partiledare Johan Pehrson på en presskonferens.
Även Finland störtdyker i Pisa och bruket av mobiler i skolan har diskuterats flitigt den senaste tiden. Men något förbud är inte på kommande, sade undervisningsminister Anna-Maja Henriksson (SFP) när frågan lyftes under en frågestund i riksdagen nyligen.
– Om det vore så lätt att ett mobilförbud automatiskt höjde Pisaresultaten skulle det göras omedelbart, var Henrikssons svar enligt Svenska Yle.
Det är nära till hands att försöka hitta enkla förklaringar och åtgärder, risken är att man börjar skjuta vilt från höften. Att peka ut mobiltelefoner som den största boven är plakatpolitik. Det avleder uppmärksamheten från det verkliga problemet: att skolan har för lite resurser. Satsningar på skolan är avgörande för att uppnå bättre resultat och ett välfungerande samhälle.
Fackförbundet Sveriges lärare är nedslagna och frågar sig om det är den enda åtgärden politikerna har att komma med.
”Det är plåster på en avskuren halspulsåder”, säger ordförande Åsa Fahlén till tidningen Vi Lärare.
Redan i dag är många skolor på eget initiativ mobilfria, men enligt en avhandling från Göteborgs universitet 2022 spelar det inte så stor roll om det finns förbud eller inte, mobilerna används oavsett. Skillnaden är att användningen i skolor med förbud sker i smyg. Eleverna hittar på strategier för att kringgå skolans och lärarens regler, de lämnar in gamla telefoner och tomma skal, säger att de har glömt mobilen hemma eller att ”den ligger i skåpet”. I forskningen betonas vikten av att hjälpa eleverna att förhålla sig till mobilerna i stället för att införa ett strikt förbud.
Ålandstidningen har tidigare undersökt frågan om mobilförbud genom att prata med ungdomar själva. De anser att det inte fungerar i praktiken och att de är kapabla att ta ansvar för sina telefoner.
Ungdomarna upplever att vuxenvärlden har en förlegad uppfattning om deras mobilanvändning och ser mobilen primärt som ett kommunikationsverktyg.
Det säger sig självt att arbetet i klassrummet störs av elever som chattar, skickar sms, spelar och kollar sociala medier. Det behöver finnas gemensamma rutiner för hur och när och var mobilerna ska användas, snarare än att förbjuda dem helt. I stället måste man hjälpa eleverna att förhålla sig till sina mobiltelefoner och lära dem att hantera tekniken på bästa möjliga sätt, både i och utanför skolan.
Ett exempel på en bra kompromiss var Mariehamns bildningsnämnds beslut att förbjuda mobiler i klassrummet, men låta högstadieeleverna ha sina mobiler på rasterna.
Problemet med mobilernas påverkan på koncentrationsförmågan är en utmaning som sträcker sig bortom skolan. Det handlar inte om att elever sitter och slösurfar på lektionstid, utan en överdriven mobilanvändning överlag. Det är ett problem som genomsyrar hela samhället och inte bara skolan. Många vuxna har också ett osunt förhållningssätt till sin telefon.
Med tanke på den framväxande digitaliseringen, ökande teknologin och AI i framtiden krävs en djupare diskussion om hur vår egen användning påverkar oss och hur det digitala samhället formar vårt beteende och välbefinnande. Inte kortsiktiga lösningar och populistiska tilltag som totalrestriktioner.
Linda Blix
tel: 26 637
