Om EU-kommissionen får sin vilja igenom är endast en typ av laddare tillåten inom unionen om två år. USB-C, som anses vara den effektivaste laddningsstandarden i bred användning i dag, har blivit utvald.
Konkurrerande standarder – huvudsakligen Micro USB som är den vanligaste laddningskontakten på mobiltelefoner, och Lightning som används av Apple – måste därmed hålla sig utanför EU:s gränser.
Den nya standarden ska gälla mobiltelefoner, bärbara datorer, läsplattor, kameror, hörlurar, bärbara högtalare och bärbara spelkonsoler. Däremot undantas smarta klockor, hörlurar som sticks in i örat och dylika småprylar.
Förslaget framhålls i ett pressmeddelande från kommissionen som en nödvändig lösning på ett problem som tydligen försvårar användarnas vardag något oerhört.
”Konsumenterna i EU har frustrerats alldeles för länge av byrålådor fulla av laddare som inte passar ihop. Vi har gett industrin tillräckligt med tid för att komma med egna lösningar. Nu är det dags för lagstiftning om ett gemensamt system”, säger kommissionens digitaliseringsansvariga Margrethe Vestager.
Nog är det märkligt hur olika man kan uppleva vardagens små utmaningar. Den här ledarskribenten har då aldrig sett några byrålådor fulla med olika laddare, och har tydligen omedvetet och mot alla odds lyckats navigera djungeln av elektroniska kontakter som kommissionen nu tar sig an med lagstiftningsmachete.
Nåväl, låt oss säga att det är till viss nytta för konsumenten att laddning sker med en enda typ av kontakt. Är åtgärden rimlig för att uppnå det?
Svaret från elektronikbranschen är att den här typen av lagstiftning dämpar innovation. Det må vara ett standardsvar, men det är också sant.
USB-C är i sig resultatet av fri innovation, där olika tillverkare har sökt sätt att både överföra information och ladda enheter så snabbt och säkert som möjligt. Standarden har några år på nacken vid det här laget och borde, i enlighet med hur elektronik tenderar att utvecklas, snart bli omsprungen av något ännu bättre.
Vill man vara lite optimistisk kan man eventuellt tänka sig att lagstiftningen leder till viss ny affärsverksamhet. Det finns redan i dag en marknad för extra hållbara och till utformningen avvikande laddare. Den marknaden kommer säkerligen få en konstgjord boost när man kan sälja produkter som passar alla enheter i stället för bara en del av dem.
Den typen av innovation är dock småpotatis jämfört med den avancerade innovation som utvecklingen av bättre anslutningskontakter kräver. I ett svep riskerar nu EU-kommissionen att lägga hämsko på den utvecklingen.
Kommissionens initiativ om standardisering sägs också vara en miljöåtgärd. Tillverkare av elektroniska apparater ska enligt förslaget inte längre per automatik inkludera en laddare i sitt erbjudande till konsumenten. Detta ska, enligt EU-kommissionens egna uträkningar, minska mängden elektroniskt skräp med 11.000 ton per år.
Om det bara vore så enkelt. Att det slängs överblivna laddare runtom Europa är till viss del resultatet av den stora mängden standarder som tidigare existerat. Det betyder inte att det fortsätter vara så.
För det första har vi relativt nyligen stigit ut ur branschens krypålder där allt är nytt och måste prövas. Vad gäller laddare har det funnits tiotals olika varianter samtidigt, men i dag är det i praktiken fråga om tre som konkurrerar med varandra genom att ständigt bli bättre.
För det andra innebär en påtvingad standardisering inte att mängden sladdar blir mindre. Även om man i dag har en laddare som passar in i ett USB-C-uttag innebär det inte att den faktiskt kan göra sitt jobb och ladda enheten i fråga.
För att en och samma laddare ska fungera med samtliga enheter på marknaden krävs det i många fall att konsumenten ändå köper en ny laddare för ändamålet. De 2,4 miljarder euro som konsumenter i dag lägger på att köpa separata laddare kommer att vara småpengar i jämförelse.
Övergången till en ny standard kommer också att knuffa konsumenterna att köpa nya elektroniska prylar när de ändå håller på.
Hela kalaset kommer att innebära ett enormt slöseri både ekonomiskt och miljömässigt.
Och sedan då? Ja, som redan konstaterats kommer laddningsstandarden antingen att behöva bli den samma i all evighet, eller så måste kommissionen regelbundet uppdatera sina direktiv och därmed tvinga både producenter och konsumenter till oönskade ändringar i produkter och köp av ny elektronik.
”Det här är bara något för att underlätta livet lite grand för våra medborgare”, sade inremarknadsansvarige EU-kommissionären Thierry Breton på en presskonferens enligt TT.
Det är en korrekt beskrivning av situationen: en liten förbättring till en alldeles för hög kostnad.
Henrik Herlin
