Den 24 mars förra året var en viktig dag för den åländska demokratin. Då antogs en ny offentlighetslagstiftning. Den är långt ifrån perfekt, men en uppdaterad och lite bättre version än den som fanns tidigare.
Anledningen till att ett lagtingsbeslut om en ny offentlighetslagstiftning är viktig är att principen om att allt som inte absolut måste vara hemligt ska vara öppet för medborgarna att granska. Det är det absolut bästa sättet att se till att inte makten – politikerna – springer andras ärenden än de som satte dem att bestämma – folket.
Det är en princip som vi haft med oss sedan den tiden då Finland och Åland var svenskt. Redan 1766 genomdrev den österbottniske prästen Anders Chydenius, genom sitt parti mössorna, den första offentlighetsprincipen i riksdagen i Gävle. Traditionen av öppenhet för det offentliga samhället är således över 255 år.
När det gäller Jomalas beslut, vilket flera andra kommuner redan tagit sedan tidigare, handlar det om medborgarnas eller kommuninvånarnas möjligheter att påverka beslut innan de tagits. Genom att få del av beredningarna och beslutsförslagen som tjänstemännen lämnar till politikerna innan det avgörande mötet gör att kommuninvånarna kan ta kontakt med sina politiker och framför sina åsikter.
Det är en vitaliserande kraft för demokratin. Ju mer invånarna/medborgarna bryr sig om de beslut som fattas, ju mer de engagerar sig i frågor som berör den egna kommunen, landskapet eller landet, desto vitalare blir debatten om hur vi vill att vårt gemensamma samhälle ska se ut.
Nu får Jomalaborna den möjligheten i och med kommunens nya praxis. Men ännu finns mycket kvar att önska av den offentliga sektorns öppenhet och tillgänglighet för dess invånare.
Paradoxalt nog är den instans som arbetade fram lagförslaget inte speciellt öppen med sina egna beredningar och beslutsunderlag innan beslut fattas.
Landskapsregeringen har traditionellt plenum på torsdagsförmiddagarna. Tidigt samma morgon kommer en föredragningslista till exempelvis Ålandstidningen, övriga medier och lagtingspartierna. I föredragningslistan står vilka frågor som ska avhandlas av LR, vilken minister som handhar ärendet och vilken tjänsteman som är föredragande.
Men inga handlingar, ingen beredning, inget beslutsförslag.
Det lagtinget slog fast i lag efter att LR tagit fram förslaget efterlevs alltså av allt fler kommuner, men regeringen själv har inte ändrat sina rutiner för att underlätta för medborgarna att ta del av underlagen för de beslut LR ska fatta.
Inte heller i landskapets största organisation, Ålands hälso- och sjukvård, ÅHS, är tillgängligheten av styrelsens ärenden stor. Sedan en tid tillbaka delar ÅHS endast ut en föredragningslista snarlik den som LR skickar ut på mötesmorgonen. Men ÅHS har lite längre framförhållning, oftast kommer listan någon eller några dagar före mötet.
Men likt LR väljer ÅHS, som är landskapets största offentliga arbetsgivare och står för nästan en tredjedel av landskapets budget, att inte offentliggöra sina beredningar. Detta trots att ÅHS också faller under samma offentlighetslag som Jomala kommun.
I samtliga dessa fall, kommunerna, LR och ÅHS, finns det förstås många tillfällen när information inte ska delas. Det kan handla om saker som skyddas av personuppgiftslagar, rättsliga ärenden och så vidare. Detta har också i debatten inför antagandet av den nya lagen framförts som skäl att inte behöva lämna ut handlingar, att det blir för arbetsdrygt för de olika instanserna.
Tack och lov lyssnade inte lagstiftarna på det örat, utan höll fast vid den 255-åriga principen att invånarna ska kunna informera sig om vad deras företrädare fattar beslut om. Även om det uppfattas som betungande av beslutsfattarna.
Nu är det dags att också landskapet lever upp till det som allt fler kommuner gör.
Öppenhet är alltid bättre för samhället än hemligstämplar och stängda dörrar.
