Nyårslöftet. För många en självklar del av planerandet inför det nya året. Maten ska bli nyttigare, kilona färre och promillesnittet lägre. Alla vill bli en bättre version av sig själv. Ofta syns detta tydligt vid olika gym, där folkmassorna samlas i början av det nya året för att sedan börja skingras några veckor senare.
Den andra fredagen i januari har fått namnet ”quitters day” just eftersom man kommit fram till att det är dagen då flest lägger ner sina nyårslöften. Det finns förstås något symboliskt i att det är på en fredag och ungefär lika symboliskt är det att nysatsningar ofta börjas i samband med ett nytt år, en ny månad eller en ny vecka.
Det finns förstås ingen eller åtminstone väldigt lite logik i det, men nya år, månader och veckor representerar symboliskt en fräsch start. Det är en naturlig brytpunkt och att förhålla sig till sådana skapar ordning och struktur. Löften till sig själv handlar mycket, eller nästan bara, om mänsklig psykologi och då behöver man förhålla sig till sådant.
Men hur bra är då vi människor på att hålla nyårslöften? Ganska bra faktiskt. Mycket bättre än man kunde tro. Det finns förstås en skillnad i hur löften är formulerade – det är lättare att ”börja träna” än att ”träna minst tre gånger i veckan ett helt år” – men när det gäller att både börja göra något och sluta göra något klarar mer än hälften sitt mål, enligt en svensk studie.
En amerikansk studie har slagit fast att 71 procent av amerikanerna fortfarande håller fast vid sitt nyårslöfte efter en vecka och att andelen efter sex månader är nere på ungefär 46 procent. Men kommer man så långt är det mesta vunnet eftersom beteendeförändringen då är mer eller mindre inkörd. Det tar i genomsnitt 66 dagar att skapa en vana.
Utmaningen ligger förstås i de första veckorna, då gamla vanor ska brytas och nya sättas. Här finns förstås olika knep att ta till och det första är att inte sikta för högt och sätta upp realistiska mål. Det viktigaste, däremot, är att kunna studsa tillbaka efter en motgång.
Allt eller inget-mentaliteten är mänsklig men också den ambitiöse nyårslöftesgivarens värsta vän. Det är klart den som lovat sig själv att inte dricka alkohol på ett år – och som trots det gör det den andra fredagen i januari – har brutit ett löfte gentemot sig själv, men måste det betyda att avsikten att dricka mindre upphör?
Så klart inte, men missar som psykiskt förändrar förutsättningarna gör ofta att vi får svårt att anpassa vårt beteende. Kanske det kan vara ett kompletterande nyårslöfte att ta med sig för alla som brukar köra i diket: ta ett snack med din hjärna om det du egentligen redan visste, och se till att utfallet blir ett annat den här gången.
Därtill finns det plats för ännu fler nyårslöften, eller löften överlag. I Sverige avger var åttonde man och var femte kvinna ett nyårslöfte. Om fler gör det och fler dessutom håller kursen under hela året kommer vi att få det lite bättre för varje år som går.
Och för den som ännu inte satt upp något mål. Du måste inte vänta till nästa år, eller ens till nästa måndag. Det går bra i dag.
Kevin Eriksson
