Vid årsskiftet trädde en rad ändringar i avfallslagen i kraft. Kommunerna ska släppa fokus på specifika insamlingsmetoder och i stället jobba målinriktat med avfallshanteringen. Vackert så, men samtidigt ska fastighetsägare framöver registrera sin kompost för hantering av bioavfall. Återigen får vi mer onödig byråkrati. Byråkrati som tar tid och resurser från såväl enskilda som redan hårt ansatta kommuner. Det är en politik som skvallrar om bristande tilltro till att vi som individer klarar av att fatta rationella beslut.
Europa, Norden och Åland präglas allt mer av en allvarlig sjuka, en sjuka där det finns en övertro på det offentliga och omfattande regelverk. Många av våra politiker tror att lösningar ligger i stora planer och centralisering. På område efter område bryter denna politik igenom.
Resultatet av den förda politiken är bristande individuell frihet, mindre individuellt ansvarstagande och en överbyråkratisering. Det är en utveckling som leder till ineffektivitet och att resurser tas från områden som skola, vård och omsorg.
Det är givet att vi alla behöver ta ett ökat ansvar för miljön och hushålla med våra resurser. För att klara miljömålen behöver vi källsortera, kompostera och återvinna. Framförallt kasta bort mindre mat och konsumera varor av bättre kvalitet. Ett sådant beteende går att försöka uppmuntra på olika sätt. Ett är med stora regelverk och byråkratiska system. Det andra sättet är genom införande av så kallade morötter. Tyvärr fastnar våra beslutsfattare ofta i det första sättet. Utvecklingen är inte på något sätt Ålandsspecifik. Men Åland har som litet samhälle inte råd med dylika lösningar. På sikt kväver dessa lösningar de mindre samhällena och vinsterna med regelverken är minimala.
På Åland ställs vi nu inför fullbordat faktum med regelverket på plats. Det är ändå befriande att höra Mises förbundschef Stefan Simonsen säga till Ålands radio (den 23.4) att ingen kontroll kommer att införas i och med de nya reglerna. Samtidigt kan man då fråga sig vad våra beslutsfattare håller på med? Varför dessa regelverk om ingen uppföljning sker? Varför behövs det då regelverk om ingen ens tänker följa upp att de efterföljs?
Runt om i Norden har anmälningsplikten av komposter motiverats med att anmälan görs för att garantera att din kompost inte är till besvär för grannar och djur genom att lukta illa, dra till sig skadedjur eller sprida smitta. Det kan ju givetvis låta skrämmande och därmed viktigt att anmälan görs, men ärligt talat så ligger det nog i kompostägarens eget intresse att ta hand om sin kompost. Inget av det som nämns är av intresse för någon och skulle problem uppstå kan man ju alltid göra en polisanmälan. Regelverket förefaller således vara fullständigt onödigt.
Slutligen är det avgörande att våra politiker tar itu med den överreglering och byråkrati som tynger ner vårt samhälle. I stället för att falla tillbaka i gamla mönster måste de våga utmana och söka innovativa lösningar. Det är dags att förstå att Åland inte alltid behöver följa samma väg som andra regioner och våga ifrågasätta omfattningen av våra regelverk. Det är hög tid att politikerna tar sitt ansvar och agerar för att skapa ett mer effektivt och hållbart samhälle där individens frihet och ansvar återigen står i centrum.
Daniel Dahlén
