När Socialdemokraterna i fredags presenterade sina tidiga planer inför nästa års valrörelse var det ett område som stod ut. Partiet ska fram till sin kongress i höst ta fram vad ordförande Camilla Gunell kallar ”ett alternativt synsätt på den åländska ekonomin”. Exakt vad det innebär får vi vänta på några månader, men Gunell tillsammans med sitt partipresidium gav vissa hintar.
Framför allt går inte S med på beskrivningen, som de flesta av de andra partierna delar, om att Ålands ekonomi är i kris. Man framhåller att staden lämnat ett starkt bokslut, att flera till landskapet underlydande myndigheter har goda ekonomier och tillgångar och att näringslivet på många håll går bra.
Det är svårt att säga emot detta, samtidigt är det en smula naiv inställning. Mer om det senare.
Socialdemokraterna säger nej till sparåtgärder inom Ålands hälso- och sjukvård, ÅHS. Landskapsregeringen har beslutat att ÅHS, liksom övrig landskapsverksamhet, ska spara fyra procent av sin budget under tre år. För ÅHS del innebär det i runda slängar fyra miljoner.
Vid torsdagens pressträff sade S-topparna att ÅHS snarare behöver lugn och ro att fortsätta med det kostnadskontrollprogram man redan var inne i före sparkravet.
För att bekosta detta, och andra satsningar man vill göra för att på sikt sänka kostnader, kan Socialdemokraterna tänka sig att ta lån. I alla fall i väntan på att skatteintäkterna växer och en kommunreform kan spara pengar. Camilla Gunell nämnde bland annat möjligheten att belåna mot Landskapets fastighetsverks stora fastighetsinnehav, vilket värderas till runt 80 miljoner euro.
Gunells parti är rätt ensamma inom åländsk politik att vara öppna för att låna till drift. Flera partier har sagt att reformer och investeringar som sänker driftskostnader kan vara orsak till lån, men att behöva låna till själva driften på grund av att utgifterna överstiger inkomsterna, det har varit ett rött skynke för de flesta partierna.
Socialdemokraterna är förstås i sin rätt att skapa den ekonomiska politik man vill, men man kommer att ha en mycket stor utmaning i att övertyga exempelvis Liberalerna, Centern eller Moderaterna om att det är en vettig politik.
Sedan har vi det här med naiviteten. Det är helt sant att det åländska samhället i stort är förhållandevis rikt. Det finns vissa (men allt färre) kommuner som går hyfsat bra, och det finns företag som gör ordentliga vinster.
Men det är inte deras bokslut som S vill ha makt över i nästa val. Man kan tala om att ”se helheten”, men till syvende og sidst är det trots allt den sista raden i landskapet Ålands bokslut som Camilla Gunell säger inte är allt – som är allt.
Om inte landskapets ekonomi kommer på fötter, och det kommer av allt att döma bli än hårdare tider ett antal år innan det vänder uppåt, är det förvisso ofrånkomligt med lån till drift, men av helt andra anledningar.
Att inte försöka spara pengar, att inte försöka sänka utgifterna, är ansvarslös politik. Det är att skjuta problemen på kommande generationer.
Däremot har Socialdemokraterna och Camilla Gunell helt rätt i kritiken mot att landskapsregeringen gjort och gör alldeles för lite för att sanera ekonomin. Att kasta nya miljoner till kommunerna för att blidka regeringsblocket och interna protester löser möjligen dessa problem, men gör absolut ingenting för den åländska ekonomin på längre sikt.
Det man kan hoppas på är att Socialdemokraternas utspel sätter i gång debatten om hur landskapets ekonomi mår, och hur den ska må bättre.
Camilla Gunells utspel tvingar regeringspartierna att bekänna färg. Att sätta samman en parlamentarisk kommitté som ska ta fram ett utgiftstak, men inte säga hur man ska nå det är inte gott nog.
Jonas Bladh
tel: 266 38
