När Paf-medel fördelades tidigare i år blev det tydligt att föreningar inom det sociala området skulle få minskade bidrag. I synnerhet när det gäller verksamhet som är ”lagstadgad”. Minskningar som medförde att att föreningarna inte länge kan upprätthålla ändamålsenlig verksamhet, något som direkt påverkar redan utsatta grupper i vårt samhälle.
Beslutet är oförståeligt och rimmar illa i en tid där det ökade trycket på offentlig service kräver mer frivillighet och att fler hjälper till på områden där det många gånger rått offentligt ”monopol”. Att dra undan fötterna för föreningar inom området och dessutom sätta en högre press på offentliga myndigheter, som till exempel ÅHS, för att klara av servicen är obegripligt.
För många ålänningar är servicen från de Paf-stödda föreningarna inom det sociala området direkt avgörande för att kunna delta i vårt samhälle utgående från individens egna förutsättningar. Stödet, expertisen och förståelsen för ens vardag är direkt avgörande. Att detta ska äventyras är inte acceptabelt och är dessutom inte i linje med rådande samhällsutveckling som kräver ett större gemensamt ansvarstagande utanför de offentliga ramarna för att vi ska kunna fortsätta behålla den service vi har i dag. Allt i takt med att vi får allt mindre allmänna medel att röra oss med.
Tidigare i år har social- och hälsovårdsminister Arsim Zekaj (S) framfört att landskapsregeringen kommer att revidera principerna för Paf-medel eftersom de skapar bedömningar som leder till onödiga gråzoner för föreningar. Vackert så, men låt inte detta ta för lång tid och involvera tredje sektorn i arbetet så att regler skapas som är anpassade efter det åländska samhället och de aktörer som finns inom området. Det gynnar alla.
Nu ska alltså nytt regelverk tas fram för fördelning, men under tiden äventyras mycket av den verksamhet som byggts upp under åren. En verksamhet som ger så mycket åt så många. En verksamhet som gör att du som användare av tjänsterna kan ta del av många saker i samhället som många andra av oss bara tar för givna. Det är en onödig utveckling och visar än en gång på att vi gör väldigt mycket för krångligt på Åland. I ivern att försöka försäkra oss om att vi inte gör något fel binder vi i stället ris på egen rygg.
Kunde inte Åland istället mildra lite på regelverken och istället inför kontrollfunktioner? Inom det privata är det en framgångsrik väg och kanske det offentliga Åland skulle försöka våga gå samma väg och samtidigt få ett mer effektivt samhälle anpassat efter våra verksamhetsförutsättningar istället för att göra som nu när vi många gånger gör som de stora regionerna runt oss och anammar byråkratiska och medelslukande system.
I takt med att vår befolkning åldras och finansieringen av den offentliga servicen utmanas allt mer behöver vi öppna ögonen för nya vägar. Här kan den tredje sektorn spela en avgörande roll. En sektor som är synnerligen blomstrande på Åland och där det finns krafter som på frivillig basis eller för en mycket billig peng genomför det som annars kunde belasta till exempel vården. Den sektorn ska vi värna och ge förutsättningar att vidareutvecklas. Det borde vara en gyllene regel att följa för våra åländska politiker.
Daniel Dahlén
