I en insändare i veckan föreslog tidigare vice lantråd Harry Jansson (C) och tidigare finansminister Roger Höglund (C) att en resandeavgift ska införas så att landskapet får medel för att lindra det ok som skattegränsen nu medför för många landbaserade näringar och gemene ålänning.
I en handvändning drogs det röda skynke som resandeavgiften utgjort åt sidan när två politiker från ett av de största partierna på Åland lyfte frågan. Oron kring skattegränsen som resonemanget bygger på är dock berättigad.
Åland behöver skatteundantaget. Det visar all ekonomisk fakta på. Det är även klart och tydligt att rederierna står inför en omställning vars effekter i dag är svåra att överblicka. Nya kostnader påförs rederierna och det i sin tur leder till att det blir allt svårare att bedriva rederiverksamhet samtidigt som priserna måste stiga för att finansiera omställningen.
Ser vi till den andra delen av ekvationen ser vi ett landbaserat näringsliv som står inför enorma utmaningar. En skattegränshantering som snart slukar all vaken tid för många företagare. Dessutom har vi hamnat i en situation där många börjar få problem med att få leveranser till Åland.
Det här påverkar inte bara företagare utan även den vanlige konsumenten som snart kommer märka en stor skillnad i utbud om inte ändring sker.
När Viking Line gav upp Kapellskär så var det som den perfekta stormen bröt ut för det åländska skatteundantaget. Inte på grund av Viking Lines beslut utan bara för att det inträffade i samband med andra väsentliga förändringar.
Skattegränshanteringen mot Finland är katastrofal ur ett administrationshänseende och kostnaderna är enorma för Åland. Handeln med Sverige utmanas och är långt i från säker när vi närmar oss slutet av innevarande år. En handel som är enormt viktig för Åland och för det svenskspråkiga Åland vi känner i dag.
Allt detta ska sedan sättas i en kontext där rederierna inte längre är en del av de åländska familjernas vardag, som de var under till exempel 1980-talet då var och varannan familj hade en person som jobbade inom näringen.
I dag är relationen till rederierna för de flesta ålänningar mer att betrakta som en affärsrelation. Man nyttjar trafiken när man åker, men inte mer. Det man däremot ser är en icke fungerande skattegräns som gör att ålänningar inte kan njuta av den fria rörlighet som EU erbjuder, att det blir dyrare att åka och att antalet kortrutter minskat.
Detta har lett till att allt starkare röster höjs kring skatteundantaget och att undantaget ifrågasätts. Rösterna börjar dessutom bli så starka och de kommer på så bred front att det är mycket troligt att det här blir nästa vals riktigt stora fråga.
Det här är en allvarlig situation där enkla lösningar letas i ren desperation samtidigt som vi vet med all fakta att vi måste ha kvar skatteundantaget för att Åland även fortsättningsvis ska vara ett framgångsrikt samhälle. Så är vår samhällsstruktur uppbyggd. Det medför dock inte att vi ska stå ut med all byråkrati som nu finns och som hotar vårt övriga näringsliv samt vårt utbud av varor och tjänster.
Förslaget om resandeavgift är som sagt problematiskt, vilket även poängterades av Björn Blomqvist, vd för Rederi Ab Eckerö, i torsdagens Ålandstidning. Förvisso är det självklart att så är fallet för rederierna då förslaget skulle leda till dyrare resor för passagerarna, men framför allt för att det kan äventyra de statliga stöd som rederierna i dag får genom till exempel återbetalningen av socialavgifter. Skulle Åland då införa en resandeavgift och därmed skatta rederierna är det mycket möjligt att staten inte skulle se orsak till fortsatta stöd.
Skatteundantaget är livsviktigt för Åland. Vi måste därför få en debatt om undantaget.
Det är även viktigt att rederierna förstår var opinionen befinner sig och att man fortsätter engagera sig i frågan. Skattegränskontoret vid Ålands Näringsliv är en bra start, men det får inte stanna där. Därför är det även bra att löften om medfinansiering kommit från rederierna för att skapa nya digitala verktyg för hantering av skattegränsen.
Slutligen är det värt att poängtera att Åland redan i dag erhåller stora skatteintäkter från rederinäringen. Intäkter som i betydligt större uträckning kunde användas för att lindra de negativa biverkningar som undantaget medför det landbaserade näringslivet i stället för att försvinna in i annan offentlig service.
Daniel Dahlén
