I en åtgärdsmotion föreslog moderaterna tidigare i vår att lagtinget skulle uppmana landskapsregeringen att omgående sammankalla den näringspolitiska aktionsgruppen. När motionen debatterades i lagtinget i måndags blev det en intressant diskussion om vad näringslivspolitik är och självkritiskt lyfte även ledamot Andreas Kanborg (Ob) upp spegeln och konstaterade att det offentliga Åland inte lägger mycket pengar på att utveckla det åländska näringslivet. Ett näringsliv som är direkt avgörande för att vi ska ha ett välfungerande samhälle.
Vid en första genomläsning av åtgärdsmotionen hickar man lätt till och även vid första anförandet av Wille Valve (MSÅ) kunde man tro att moderaterna föreslår att bidragen ska öka till det åländska näringslivet. Detta poängterades även av lagtingsledamot Stellan Egeland (Ob) som skämtsamt frågade om den nyfunna kärleksrelationen mellan moderaterna och de obundna redan var slut när bidrag ska börja delas ut? Valve poängterade dock att man inte ser behov av mer bidrag. Det är betryggande i ett åländskt politiskt landskap där många politiker tidigare sett bidrag som den enda formen av näringslivspolitik.
Det är viktigt att lagtingsledamöterna tydligt tar avstånd från stöd i detta skede. För även om offentliga penningstöd kan värma en liten stund så är det definitivt inte något som per automatik bygger långsiktigt starka företag.
Det som däremot gör det är långsiktiga och tydliga spelregler. Här har Åland en hel del att lära. För om de åländska politikerna på allvar vill bedriva en långsiktig näringslivspolitik så finns här stora vinster att plocka hem. Låt oss lista några konkreta förslag.
För det första måste landskapsregeringen trygga handeln mellan Sverige och Åland samt säkerställa att vi i höst inte hamnar i en situation där hela handeln äventyras. Här måste landskapsregeringen få till en lösning med svenska staten. Landskapsregeringen måste äga frågan och komma med åtgärder. Se mindre strikt på vems behörighet det är och i stället äga frågan samt driva den. Konkreta åtgärder krävs nu – inte fler arbetsgrupper.
För det andra behöver skattegränsen generellt sett tas tag i och landskapsregeringen kunde med fördel skrida till verket och ge Åland Post i uppdrag att se över ett system där landskapet genom Åland Post tar ansvar för skattegränshanteringen. Att nyttja en del av de medel som skattegränsundantaget generar till Åland för detta ändamål torde vara en politisk självklarhet.
För det tredje kunde landskapsregeringen se över sina interna processer och effektivisera allt från tillståndsprocesser till insamlande av data. All onödig byråkrati måste bara bort i ett litet samhälle som det åländska. Prata med de olika branscherna så får ni tydliga besked om var skon skaver – det är så att kunskap saknas.
Landskapsregeringen jobbar med många av dessa punkter, men som vanligt är det olika arbetsgrupper som förväntas bidra. Behöver vi verkligen alla dessa arbetsgrupper? Kan inte våra politiker bara ta tag i frågorna och skrida till verket? Ibland upplevs det som att våra politiker blir offer för sin egen byråkrati och fastnar i processer i stället för att skrida till verket. Mer handlingskraft efterlyses.
Det är klart att det finns politiska hinder och att regelverk, lagstiftning samt byråkrati kan ställa till det. Samtidigt får man som politiker inte vika ner sig för sådant.
Lite för ofta hör vi åländska politiker i olika sammanhang ge vika när motstånd uppstår. Här skulle man önska se mer av deras politiska vilja och mer åländsk envishet. För finns det en vilja så finns det en väg. Det skulle upplevas som friskt och med största sannolikhet även tas väl emot av väljarna.
Daniel Dahlén
