Att det landskapsägda Åland Post tänjt på gränser har undgått få. Åland hade genom skatteundantaget efter EU-inträdet en stor möjlighet att utvecklas till en attraktiv etableringsort för postorderföretag och förlag.

Genom att tullen inte upptog mindre belopp än tio euro i moms gav undantaget möjligheten till momsfrihet för varor med ett värde under 44 euro. Åland Post tog tillfället i akt och täljde guld under några år, men efter ett abrupt uppvaknande och lagändringar ekar många av Åland Posts stora lokaler nu tomma. Visst finns verksamhet kvar, men Åland Posts framtid är allt annat än säker och mycket hopp läggs till Åland Posts nyetablering i Vanda.

Ålandstidningen presenterade i gårdagens tidning en granskning av alla turer kring Ålands Posts expansion och utbyggnationer av lagerutrymmen. Detta trots stora hot om ändrade momsregler. Tidigare finansminister Mats Perämaa (Lib) och tidigare finansminister Roger Nordlund (C), båda aktiva under Åland Posts utbyggnationer, berättar i tidningen om risktagandet och poängterar samtidigt att skattepolitiken alltid är osäker. Att man som ägare och politiker var medveten om risktagandet Åland Post tog när man nyttjade de möjligheter till undantag som givits. Ett risktagande som förvisso gav tillfälliga dividender och arbetsplatser. Men ett risktagande som nu gjort att det står tomma lokaler i Sviby, att många har sagts upp och att ett landskapsägt bolag givit anställda alternativet att bli av med jobbet eller flytta till Vanda för att behålla sitt jobb. Det är ett risktagande som inte hör hemma i ett offentligt ägt bolag.

Men var det då inte rätt att Åland tog chansen och testade undantaget? Det enkla svaret på det är till viss del ja, det var rätt att chansa, men det borde ha gjorts i privat regi. Inte i ett offentligt ägt bolag. För samtliga medel i ett offentligt ägt bolag är till syvende och sist skattemedel som kan användas på annat sätt än till affärsverksamhet. Därför måste man vara ytterst försiktig när det kommer till risktagande i offentligt ägda bolag.

Med facit i hand är det lätt att tycka att riskerna man tog var för stora. Att landskapet genom sitt agerande påverkade många familjers framtid på Åland och inte minst nyttjade luckor i lagen, vilket leder till en skev bild om vad det offentligas roll i ett samhälle är.

Däremot kan vi konstatera att risktagandet till en början var befogat, men att ägarna blev allt djärvare och plötsligt stod man där med ändrade regler och ett brexit som gjorde att bubblan i Sviby sprack.

Denna ledarsida brukar uppmana till försiktighet när det kommer till vad det offentliga ska äga och driva.

För hur du än bygger upp ett offentligt ägt bolag så skapar du oro på marknaden och besluten kan många gånger drivas på av annat än det rent affärsmässiga.

Åland Post är ett tydligt exempel på där ägaren inte alla gånger varit observant nog och där drömmen om guldsäcken vid regnbågens slut fått för stark genomslagskraft. Där alldeles för få dragit i handbromsen och frågat om vägen man valt är rätt väg att gå.

Ålands Posts dagar är inte på något sätt räknade och det finns stora möjligheter för Åland Post att rida ut stormen. Däremot är det inte sagt att bolaget kommer vara lika lönsamt i framtiden. Det finns inte, på samma sätt som tidigare, snabba pengar att tjäna i branschen och det i kombination med en postverksamhet som dalar pekar på att det blir en tuff väg att vandra. En väg som även kräver ett tydligt ledarskap från ägarhåll och en tydlig vision bortom kortsiktiga dividender och arbetsplatser. Det kravet måste finnas på ett offentligt ägt bolag. Annars behöver det inte vara i offentlig ägo.