”Nej, jag slår inte kvinnor. Jag kan vara jävligt högljudd när jag är arg, jag kan säga väldigt fula saker och jag kan slå sönder väggar och så vidare, men det är skillnad”, sa skådespelaren Ola Rapace när han medverkade i senaste säsongen av SVT:s flaggskepp ”Stjärnorna på slottet”.
Skrämmande många verkar tro att våld bara är fysiska slag mot någon annans kropp. Men att inte kunna hantera sin ilska så till den grad att man slår sönder hemmet är inget att normalisera eller förminska. Det är våldshandlingar ägnade åt att få andra att känna sig otrygga, ofta för att man själv bär på en djup osäkerhet och vill fly från känslan av underläge.
Nedvärderande kommentarer, kontrollerande, hot – allt det är våld. Den typen av våldsyttringar ökar också risken för att ytterligare gränser passeras och att våldet blir grövre.
Tyvärr pratas det sällan om psykiskt våld. Det syns inte men lämnar ärr som kan ta år att reparera. Det är ett dolt problem som orsakar lidande för enskilda personer och får stora konsekvenser på samhällsnivå.
Som Ålandstidningen berättade i måndags har antalet personer som söker hjälp hos Brottsofferjouren ökat med 25 procent det senaste året. Den största gruppen är de som utsätts för våld i nära relationer.
Annina Pelli på Brottsofferjouren Åland berättar att hon ofta har samtal med unga ålänningar som utsätts för saker i sina förhållanden som utan tvekan är brottsliga handlingar.
Om det är svårt för vuxna att dra gränser för vad som hör hemma i en relation kan det vara ännu mer besvärligt för en 16-åring. Stereotypa föreställningar gör att unga inte alltid kan identifiera sig med bilden av ett våldsoffer. Ofta behöver ungdomarna som kontaktar jouren bli bekräftade i att det de varit med om inte är okej. Det leder inte alltid till att de anmäler brottet, men en del väljer att lämna relationen.
Om två unga personer bråkar mycket, utsätter de varandra för våld? Var går gränsen mellan ett dåligt förhållande och ett våldsamt förhållande?
Det finns självklara gränser, att slå sin partner är aldrig okej. Att säga något dumt i stundens hetta kan vara del av ett vanligt bråk.
Men blir man ofta kritiserad, utskälld, anklagad, hånad, hotad eller bevakad så är det en form av psykiskt våld. Det är viktigt att kalla det våld i stället för konflikt för att allvarliggöra vad som händer i relationerna. Det kan hjälpa de utsatta, men även våldsutövare kan förstå vad det faktiskt är de gör, vilka konsekvenser det får och bli motiverade att söka behandling.
De flesta är överens om att våld i nära relationer måste upphöra, samhället har ett stort ansvar för att bekämpa det. Det är förvånansvärt att våld i ungas relationer får så lite uppmärksamhet – det är ett lika allvarligt samhällsproblem som våld mellan vuxna i nära relationer och måste därför tas på lika stort allvar. Forskningen på området är liten och få satsningar har gjorts på förebyggande åtgärder, trots att man på så sätt skulle kunna fånga upp individer i riskzonen i ett tidigt skede.
En viktig nyckel är bredda synen på vad våld är, så att vuxna kan förstå, ta ansvar och markera att våld i alla olika former aldrig är okej.
