I en dagens debatt, för över en vecka sedan, lyfte fastighetsmäklare Tomas Lyyski konkreta förslag på hur landskapet kan minska byråkratin och samtidigt skapa ett mer öppet Åland. Tydliga exempel på vad som behöver göras lyftes i inlägget. Åtgärder som skulle gynna oss alla.
Förvånade nog möttes initiativet med framför allt politisk tystnad. En tystnad som tyvärr är alldeles för vanlig. En tystnad som skvallrar om att våra politiker kanske mer söker efter de stora lösningarna i stället för att få till snabba framåtsyftande åtgärder.
Den byråkrati, som lyftes i debattartikeln, har sitt ursprung i de långa handläggningstiderna för jordförvärvstillstånd, som behövs för dig som vill bosätta dig på Åland, men saknar hembygdsrätt.
Tillståndet är således en nyckelfunktion som bör löpa så smidigt som möjligt för att Åland ska kunna locka till in- och återinflyttning. Tyvärr drar själva handläggningen många gånger ut på tiden bara genom det enkla faktum att kommunerna ska höras och kommunerna har inte ens alltid styrelsemöte varje månad. Detta i en fråga där landskapsregeringen ändå har prövnings- och beslutanderätt.
Åland har en uttalad målbild som säger att vi ska bli fler. Vi vet även att Åland behöver kompetens och att vår befolkning åldras.
För att lyckas nå målbilden måste det göras mer på området. För hur bra vi än kan tycka att Åland är och att alla borde flytta hit så skvallrar den senaste befolkningsstatistiken om något annat. Flyttningsnettot var bara på 15 personer plus under 2022 och utflyttningen under 2022 var den högsta på 50 år. Och även om siffrorna är något bättre för 2023 och landar på plus 182 invånare så är det i ett nordiskt perspektiv inte är så mycket att skryta om.
Det är mänskligt att tro att de stora åtgärderna måste till för att vi ska lyckas utveckla ett samhälle. Förvisso är det sant att det behövs stora visioner, men väldigt mycket kan göras i detta lilla och det är ofta därigenom vi förändrar det stora. På denna punkt går vi på Åland ofta bort oss.
Vi kan göra betydligt mer inom befintliga ramar och behörigheter än vad vi gör. Här är just detta exempel om jordförvärv mycket talande. Vi har själva makten att förändra processen så att vi får snabbare handläggningstider och ett mindre byråkratiskt Åland.
Därför ska det bli intressant att se om någon politiker fångar upp önskemålet från fastighetsmäklarna – bilden delas av de flesta fastighetsmäklare – och vågar föreslå att kommunerna ska lämnas utanför processen.
I ärlighetens namn är den upplevda byråkratin inget vi vill att de som ämnar flytta hit ska behöva uppleva i väntan på att få flytta in i sin drömbostad. En byråkratisk process som dessutom går stick i stäv med det öppna Åland våra politiker så ofta pratar om. Varför det politiska Åland har så svårt att ta vara på initiativ som uppstår utanför det politiska etablissemanget är en gåta. Det lär vi få återkomma till på denna ledarplats.
Daniel Dahlén
