Tamdjur har återigen fallit offer för vargens framfart på Åland, senast på Äppelö i Hammarland, där flera får skadades och dödades tidigare i veckan. Det är den tredje attacken på bara några månader. I augusti upptäckte en fårägare i Svartsmara, Finström, 21 döda eller svårt skadade får, och strax dessförinnan skadades två får på Jurmo, Brändö – troligen också av varg.
Varg på Åland har återigen, likt 2018 och 2020, blivit ett verkligt hot mot djurägare. Efter att två av hennes får attackerades på Jurmo i juli, uttryckte fårägaren Heidi Pohjola-Suomela i Ålandstidningen stor rädsla för att något liknande skulle kunna inträffa igen.
När vargen förra veckan observerades i närheten av Getaboden berättade också flera Getabor att de känner en viss oro när rovdjuret nu börjat röra sig i närheten av skolor och daghem.
De är knappast ensamma om sin oro. Vargen attackerar årligen allt från lamm till hundar i både Sverige och Finland. Till och med hästar stryker med. Attacker mot människor är mycket sällsynta. Senast en människa dödades av en varg i det vilda Sverige var år 1821, men dess framfart väcker inte desto mindre känslor och oro för det.
Det är därför bra att landskapsregeringen efter attacken i Finström i augusti skyndsamt fattade beslut om skyddsjakt, och att man efter attacken i Hammarland tidigare den här veckan utvidgade jakten till ytterligare tre kommuner.
Det ter sig kanske underligt att på en så liten ö som Åland endast bevilja skyddsjakt i enskilda kommuner när vargen kan ta sig från ena sidan av Åland till andra på bara någon timme, men i förhållande till djurets starka skydd i EU:s art- och habitatdirektiv finns det ändå anledning att gå fram med försiktighet.
Både öster och väster om Åland fattas det nämligen beslut om skyddsjakt lite nu som då – ofta först efter flera angrepp på tamdjur – och mer eller mindre varje gång är det ändå någon rovdjursförening som lägger sig i och sätter käppar i hjulen.
På Åland hade vi så sent som i våras ett liknade exempel, då årets skyddsjakt på havsörn på Lågskär stoppades av HFD i väntan på att man ska avgöra besvären mot jaktbeslutet som lämnats in av Ålands fågelskyddsförening och Birdlife Finland.
Att skyddsjakten på örn i fjol gav goda resultat och alla örnar lämnade Lågskär, med resultatet att Finlands viktigaste ejderkoloni fick leva ostört under häckningsperioden, spelade tydligen ingen roll för fågelskyddsföreningarna.
Föreningar som har åsikter om liknande rättigheter för vargen kan med fördel hålla sig borta från Åland, men då är det viktigt att landskapsregeringen noggrant motiverar varje beslut om skyddsjakt och det görs bland annat med hjälp av observationer från allmänheten.
Annars är risken att skyddsjakten börjar sticka för mycket i ögonen på någon som inte förstår att vargen inte har någonting att göra i ett så litet samhälle som det åländska.
Kevin Eriksson
tel: 26 643
