”Jag tror inte att takten går att upprätthålla i framtiden. Det måste ske en förändring.” Det var kärnan i Edvard Johanssons resonemang i Ålandstidningen i lördags kring ÅHS kostnadsutveckling de senaste åtta åren. Att utvecklingen inte är hållbar.
Hälso- och sjukvården står för i runda slängar en tredjedel av landskapets budget. En budget som är långt ifrån att gå jämt upp. Och trots att ÅHS ledning, styrelse och både den sittande och den föregående landskapsregeringen återkommande under den tidsperioden har lagt mål och sparförslag för att hejda kostnadsutvecklingen fortsätter ÅHS att kosta några miljoner mer för varje år som går.
Det går absolut att skylla de senaste åren på pandemin, ÅHS fick dra ett oerhört tungt lass, men utvecklingen började långt innan någon av oss visste att corona var något mer än ett mexikanskt öl.
Den förra landskapsregeringen slog fast att ÅHS skulle spara en halv miljon 2019. I stället valde ÅHS att dra över anslaget med 1,1 miljoner för att skapa förutsättningar för att sänka kostnaderna senare. Sedan kom pandemin, sedan kom snabbare kostnadsutveckling och nu närmar sig driftskostnaderna en ökning med nio miljoner euro på fem år.
Det stora problemet är dock inte själva kostnadsökningen, utan bristen på riktning och vilja om vad den åländska sjukvården ska vara i framtiden. När Edvard Johansson tillfrågas om vad som kan göras konstaterar han mycket riktigt att det måste vara politikernas uppgift att ta den typen av beslut.
Samma svar ger hälso- och sjukvårdsdirektör Jeanette Pajunen i samma tidning. ”De (politikerna, reds. anm.) behöver fundera med grövre penseldrag över hurdan vård ska vi ha på Åland i framtiden. Vad är vi beredda att betala för? Är det okej att ha långa operationsköer, eller vill vi ha det bättre och vad kostar det? Vilka typer av specialiteter vill vi ha här?”, säger Pajunen.
Självfallet finns hennes svar underförstått i frågeställningarna, men det viktigaste svaret måste komma från våra folkvalda i regering och lagting. Få politiker har dock kurage nog att ens våga inleda en diskussion kring inbesparingar i vården (eller för all del att vården ska få kosta vad den kostar, om det är åsikten man står för) – trots att de alla vet att landskapets, och därmed också ÅHS, ekonomi är i utförsbacke.
Ett tydligt exempel på den politiska flatheten i fråga om att ta ansvar för ÅHS skenande kostnadsökning kom i måndagens tidning då regeringspartiet Obunden samlings representant i ÅHS styrelse, Runa-Lisa Jansson, gick till storms mot Edvard Johansson och avkrävde honom lösningen på ÅHS problem. Att skjuta budbäraren må möjligen vinna en och annan populisttillvänd röst i valet, men är ett uselt sätt att försöka lösa problemet med hur vi ska ha råd med sjukvården i framtiden.
Det är valrörelse inför ett lagtingsval som är mer osäkert än på länge. Alla slåss om en stor mängd röster som tycks flyta mellan partierna och i det läget vill ingen stöta sig med en enda väljare. Så i stället för att visa på hur man ska ta ansvar för det utsatta ekonomiska läge som landskapets befinner sig i, lovas det saker till höger och vänster. Det ska satsas, det ska ges mer i plånböcker och alla ska få det bättre.
Bra så – men hur ska ekonomin gå ihop när vi redan har ett underskott om 16 miljoner euro i årets budget?
Edvard Johansson konstaterar krasst i lördagens tidning: ”Om man prioriterar ett område måste man prioritera ner ett annat. Nu före valet borde man kräva att alla politiker som säger att man ska satsa på något eller att skatten ska sänkas, ska säga hur det ska finansieras”.
Precis så, eller ännu hellre: de som ber om din röst borde alldeles på egen hand berätta hur reformer ska finansieras samtidigt som de – förhoppningsvis – också vill sanera det redan befintliga underskottet. Det vore både klädsamt och hygieniskt av den som ber om väljarnas förtroende.
Och i den redogörelsen är det rimligt att den största budgetposten – Ålands hälso- och sjukvård – kommer mycket tidigt.
Jonas Bladh
tel: 266 38
