Det var 2015, under klimatmötet COP21, som Parisavtalet togs fram med målet att den globala uppvärmningen inte blir högre än 1,5 grader.
Efter det senaste klimatmötet, COP25 i Madrid år 2019, låg besvikelsen tung i luften. Deltagarna misslyckades med att lösa många viktiga frågor trots att två extra dagar sattes in för förhandlingar. Länderna stod så långt ifrån varandra att det var först i sista stund som formuleringar om att klimatambitionerna ska höjas framöver kunde räddas.
De stora besluten sköts fram till mötet i Glasgow året därefter, som i sin tur fick skjutas fram ett år på grund av pandemin. Och med det som bakgrund befinner vi oss nu alltså i ett nu eller aldrig-läge, som Alok Sharma sade i sitt öppningstal i söndags.
Men läget kanske är bättre än för två år sedan, debattklimatet är gynnsammare. I augusti presenterades den senaste rapporten av FN:s klimatpanel IPCC och i och med den höjdes en mängd röster om hur allvarligt läget är.
På måndagskvällen, klimatmötets andra dag, kom nyheten att över 100 länder har skrivit under en deklaration för att stoppa skogsskövling och återställa avverkade områden senast år 2030. På tisdagen hade 90 länder anslutit sig till USA:s initiativ att minska utsläppen av metan med 30 procent senast 2030.
Konkret handling och förändringsvilja väger dock tyngre än orden i de trevliga öppningstalen.
Storbritanniens premiärminister Boris Johnson valde det enkla alternativet och anlände till mötet med militärflyg från G20-mötet i Rom. Hem till London igen flyger han privat. Det är en inrikesresa som hade tagit några timmar med tåg.
Nyheten briserade kort efter hans tal där han uppmanade andra länder att göra allt de kan för att minska sina utsläpp. De blir dömda av sina barn om de misslyckas, sade han bland annat.
Det är svårt att ta en sådan politikers klimatlöften på allvar. Hundratals andra mötesdeltagare fastnade på en tågstation i London efter att en storm hade fällt träd över tågspåren.
Ålands utvecklingsminister Alfons Röblom (HI) städade framför egen dörr genom att resa till Glasgow med tåg och färja, och ägnade ett samtal med USA:s jordbruksminister Tom Vilsack åt att berätta om åländskt småskaligt jordbruk och hållbarhetsagendan.
Naturligtvis är det hedervärt att vara en Ålandsambassadör i alla sammanhang. Sägas bör också att jordbrukets omställning spelar en viktig roll i utsläppsbekämpningen, inte minst för USA:s initiativ att minska utsläppen av metangas.
Men borde inte ambitionerna vara lite större än så? Prat och stora, tomma löften räcker ingenstans. COP26 tar slut om lite drygt en vecka, om inga förseningar i förhandlingarna uppstår, och på agendan står att nå överenskommelser på flera stora punkter. Varje punkt innehåller konkreta åtgärder som måste till för att de ska kunna uppnås.
En av de viktigaste frågorna vid årets möte är hur Parisavtalet ska genomföras i praktiken. Om världsledarna åker hem med något annat än levererade löften och underskrivna färdplaner för avtalet är det ett underkännande av all klimatpolitik.
