Skattedagen är här, den tid på året då skattemyndigheten förser medierna med namnen på toppskattebetalarna.

Ända sedan affärstidningen Forbes publicerade sin första rikedomslista 1918 har den här typen av artiklar väckt uppmärksamhet, engagerat och lockat många läsare. Det finns helt klart ett stort intresse för vad andra människor tjänar.

Men listorna väcker också irritation och anklagas ibland för att vara skvaller och sensationalism.

Uppgifter om inkomst har alltid varit känsligt, det är få som öppet vill berätta vad de har i lön för sin omgivning.

De höginkomsttagare som ogillar att synas på listorna fick tidigare stå ut med det. Men sedan EU:s dataskyddsförordning trädde i kraft 2018 har man möjlighet att motsätta sig att uppgifterna ges ut.

Det här året har åtminstone 20 ålänningar begärt att få sina namn strukna från listan över höginkomsttagare som skattemyndigheterna förser medierna med.

Vilka namn som plockats bort och varför går myndigheterna inte ut med, men eftersom skatteuppgifterna fortfarande är offentliga har medierna möjlighet att få tillgång till dem om de vet vad de ska fråga efter.

En del hänvisar till att offentliggörandet av inkomstuppgifter leder till besvärliga situationer, till exempel avundsjuka och press, speciellt på en liten ort som Åland.

Ett annat argument är att det äventyrar integritetsskyddet, som är ett allt viktigare samhällsmål.

Inkomstlistorna visas upp på mycket goda grunder. Syftet är betydligt större än att tillfredsställa läsarnas sug efter nyfiket gluttande på andras förmögenheter.

Inkomster är offentliga handlingar och är därför fortsatt relevanta uppgifter att publicera. Offentlighetsprincipen är grundbulten i ett öppet och transparent samhälle och ett fundament för vår demokrati.

Inkomstlistorna är ett verktyg för att få en bild av det ekonomiska läget, se strukturer, mönster, nya trender och vilka branscher som går bra.

Det finns ett allmänintresse i att identifiera den relativt lilla grupp av personer som genom sitt kapital har stor makt. Med fakta på bordet kan vi belysa större frågor, till exempel ekonomiska klyftor.

Den ekonomiska öppenheten är långt ifrån självklar i alla länder, vi bör se det som en av styrkorna i vårt samhälle.

Dessutom: i stället för att vilja mörka sina uppgifter borde höginkomsttagarna känna stolthet över att vara goda skattebetalare. De bidrar till den gemensamma kassan och upprätthållandet av välfärden.