Ilmatar pausar utvecklingen av havsbaserad vindkraft med motiveringen att det inte finns plats på marknaden för lösningen. Att betydande ekonomiska risker gör det svårt att komma vidare.
Beskedet är en kalldusch för de som såg vindkraften som en frälsare för ett haltande ekonomiskt Åland. För andra är beslutet glädjande och oron om en förfulande miljö kan läggas åt sidan. Samtidigt står frågan om morgondagens Åland obesvarad. Hur ska vi få tillväxt och hur ska vi utveckla den åländska ekonomin?
Frågan om havsbaserad vindkraft är ytterst polariserande i den åländska debatten. Ett ”vi mot dom”-narrativ har etablerats och det är tydligt att skillnaden mellan stad och landsbygd har ökat, men även inom befintliga partier har skiljelinjer dragits.
Samtidigt är havsbaserad vindkraft omdebatterad på flera håll och handbromsen dras lite varstans. Senast förra veckan fick till exempel danska klimat- och energidepartementet konstatera ett stort misslyckande då inget anbud kom in när tiden för bud gick ut för att bygga dansk havsbaserad vindkraft. Ingen ville buda på de tre områden som danska staten pekat ut.
När havsbaserad vindkraft nu har ordentlig motvind är det kanske helt rätt tid för det åländska samhället att plocka upp spegeln och reflektera lite. För ser vi på hela debatten kring havsbaserad vindkraft har vi haft två olika läger som försökt överrösta varandra. Samtidigt har många känt att de inte fått tillräckligt med information och det har varit svårt att greppa frågan bakom alla politiska utspel. Diken har grävts allt djupare.
Det här är skadligt för ett litet samhälle som det åländska. Åland skulle i stället behöva samla sig för att klara alla de utmaningar som vi står inför. Allt från en offentlig ekonomi nära kollaps till en skattegräns som inte fungerar. Att då genom kortsiktiga politiska vinningar och utspel gräva djupare skiljelinjer är oansvarigt och fel. Oavsett vad man förespråkar.
Det mest sorgliga i allt detta är ändå att Åland återigen närmar sig ruta ett när det gäller frågan om vad vi ska leva på i framtiden.
För Åland behöver ytterligare ben att stå på, men i ivern kring vindkraften har alla kort satsats på en häst. När nu denna häst haltar så innebär det att vi på allvar måste ställa oss frågor om hur ska vi få tillväxt. Vad ska det åländska samhället satsa på? Hur kan vi tillsammans ge våra bolag de bästa förutsättningarna för att utvecklas – men även våra ungdomar, som ska bygga morgondagens samhälle?
Om man får önska något så här i juletider är det att våra beslutsfattare sätter sig ner med näringslivet och verkligen lyssnar på dem och skrider till verket. Fråga vad vårt näringsliv behöver för att kunna fortsätta växa och hur vi skapar ett Åland där möjligheter frodas.
Kombinera detta sedan med att politiken tar bort sitt fokus från kostnadsfördelning och riktar om och i stället satsar på att få bort kostnadsdrivande lagstiftning. Då skapas möjligheter till effektivisering och nedskärningar av offentlig verksamhet och därmed skapas möjligheter till ökad frihet. En frihet, som bland annat årets nobelpristagare i ekonomi Daron Acemoglu och James Robinson, tydligt påtalat är av största vikt för ökat välstånd.
Daniel Dahlén
