Jag svänger in med bilen och parkerar bakom Fredrik Fredlunds bil.Detta är faktiskt mitt första ”riktiga” möte med den trefaldige Europamästaren. Ålänning som jag är har jag ju ändå lite förutfattade meningar om honom. Det måste man ju ha.Jag vet faktiskt en del om honom. Till exempel så spelade vi innebandy i samma lokalserie en gång i tiden. Då passade han inte särskilt mycket utan avslutade själv på allting. Undrade någon innebandylirare någonsin vem man pratade om när man nämnde Fredrik Fredlunds namn beskrev man det som; ”han i Liffarna som skjuter från halva plan”. Sedan visste nästan alla vem man pratade om. I dag är han i stället racerföraren Fredrik Fredlund.
Lever dubbla liv
När jag kliver ur bilen är Fredrik snabbt framme och tar i hand.Vi småpratar lite om ms Amorella, som gått på grund, samtidigt som Fredrik röker en cigarett. Sedan går vi in i garaget där jag hoppas han ska ge mig svar på mina frågor. Hur är det egentligen att vara Europamästare och vad gör han under vintern?Garaget är ganska litet och i mitten står hans tävlingshoj i avskalad form.– Man lever ju verkligen dubbla liv, säger Fredrik samtidigt som han visar upp den komplexa motorcykeln.– Ett racingliv och ett hemmaliv.
Har medvetet gått ner i vikt
Han berättar kortfattat om alla hans uppgifter under tävlingsåret.Förutom att han tävlar så kör han även tävlingsbussen, meckar, tar hand om det administrativa och raggar sponsorer.– Jag har en hel del människor runt mig som alltid ställer upp men det största lasset får jag så klart dra själv.Bortser man från de rent uppenbara ”uppoffringarna” så är det ändå de osynliga som vittnar om hur mycket han verkligen vill det här.Fredrik, som nu satt sig ner i en stol, berättar att han medvetet gått ner väldigt mycket i vikt.– För att vara snabbast handlar det om att kapa av tusendelar överallt och jag är ganska lång så då måste jag ju vara ett rangel för att kunna åka lite snabbare, säger han och konstaterar att han inte varit så här mager på många år.– Det är nog cigaretternas förtjänst, vilket kanske inte är så sunt. Men det fungerar i alla fall.
”Ett slags beroende”
Vad gör en Europamästare egentligen på vintern?– Det är ju mycket att fixa. Nu ska jag till exempel skicka motorn till USA på service, sedan ska jag fixa på tävlingsbussen och så måste jag fixa avtal med alla samarbetspartners.– Utöver det ska jag också planera inkommande säsong, göra upp en ekonomisk budget och så vidare.Tränar du alls?– Nja. Jag tränar lite reaktioner via en applikation på min mobil men det är väl det. Det är svårt att träna dragrace på vintern. Man får helt enkelt träna på samma gång som man tävlar, säger Fredrik och skrattar.Det är lätt att man tror att en Europamästare inte ägnar tid åt någonting annat än sin sport. Men för helhetsbilden är det viktigt att komma ihåg att Fredrik har ett heltidsjobb på Transmar och en småbarnsfamilj att ta hand om.– Man är fruktansvärt trött emellanåt men jag älskar verkligen dragracing. Det är som ett slags beroende.
Siktar mot rekordet
Vi samtalar länge och avverkar många ämnen. Inför den gångna säsongen hade Fredrik två mål.Han skulle vinna titeln och han skulle bli först under sju sekunder i en europeisk tävling.Det förstnämnda lyckades han med men i finalen av säsongens sista tävling kom Fredrik tvåa bakom 18-åriga Elvira Karlsson, som gick i mål på en tid under sju sekunder.– Direkt efter racet kändes allting så meningslöst. Luften gick på något sätt ur mig. Jag kommer ihåg att jag rusade in i vårt teamtält och skrek att allt var bortkastat men jag var ändå förste man att gratulera Elvira, säger Fredrik, som ändå siktar på att ta rekordet inkommande säsong.– Det är ingenting att dalta om ens. Jag ska vinna titeln ännu en gång och sedan ska jag slå Elviras rekord. 

Victor Sundqvist