Ilze Röholm, som tidigare haft en karriär som elitåkare i rodel, tävlade i många internationella tävlingar för dåvarande Sovjetunionen men fick aldrig chansen i ett OS.Det grämer henne än i dag.– Jag var minst lika bra som ryssarna i Sovjetunionen men som ”icke ryss” tvingades du vara dubbelt bättre för att överhuvudtaget få chansen i ett landslag, säger Ilze Röholm, som tidigt i sin rodelkarriär ändå fick göra landslagsdebut.Som 14-åring kom hon in i ungdomslandslaget och två år senare var hon i seniorlandslaget. Men något OS blev det som sagt aldrig och den aktiva karriären fick ett abrupt slut.Inför världsmästerskapen i USA 1982 var hon en av de uttagna åkarna men de sovjetiska myndigheterna satte plötsligt stopp för äventyret. Orsaken var att de statliga säkerhetsinstanserna funnit släktingar till Ilze på andra sidan Atlanten.– Jag visste inte ens om att jag hade släktingar i USA men plötsligt fick jag inte åka på VM. Då slutade jag. Jag orkade inte mera.
Kritiserar åländska samhället
Efter det började hon som tränare i Lettland och bland hennes adepter fanns exempelvis bröderna Juris och Andris Sics, som tog silver i tvåmannarodel vid OS i Vancouver 2010.1997 flyttade hon till Ekenäs i hopp om att bilda familj. Hon fick en son men någon kärlek till sin tänkta man kände hon däremot inte. Flyttlasset bar i stället av till Åland och här har hon tillsammans med sin son bott i många år nu. Hon trivs men ställer sig samtidigt kritisk till det åländska samhället och hur man i praktiken integreras här.– Jag känner mig verkligen inte som en ålänning. Ålänningar säger och skriver gärna att alla är välkomna. Men sedan går de ändå och tittat snett på stan, säger Ilze, som följt med den senaste tidens heta Facebookdebatt om Åland ska eller inte ska ta emot 20 syriska flyktingar.– 80 procent av dem som manifesterar eller skriker ut sina åsikter om att de vill ha hit dem kommer säkert ändå att titta snett på flyktingarna när de väl är här.Själv har hon inte riktigt tagit ställning. Å ena sidan tycker hon det åländska samhället exempelvis skulle kunna börja med att ta hand om sina äldre på ett mer lämpligt sätt. Men samtidigt förstår hon ju vikten av att hjälpa människor i akut nöd.– Jag bara hoppas att de blir accepterade som ålänningar när de väl kommer hit.
Är på väg till Sotji
I början på 2014 är det så dags för ett nytt vinter-OS.Denna gång i ryska Sotji och trots att Ilzes dröm om att som aktiv få delta i ett olympiskt spel sedan länge krossats har hon inte gett upp drömmen om att få vara på plats.Nu ser drömmen ut att bli verklighet.– Jag skickade in en ansökan om att få vara volontärarbetare och var en av dem som fick chansen.Det enda som nu återstår är ett beviljat visum från Ryssland, säger Ilze, som knappt kan beskriva sin lycka.– Visumet borde komma när som helst och pengar till flyget har jag sparat och lånat till. Jag vågar dock inte ta ut någonting i förskott mera men nu om någon gång ska jag verkligen till OS. 

Victor Sundqvist