Flera dagar efter tisdagens skjutning fortsätter människor att strömma till den minnesplats som bildats utanför Risbergska skolan i Örebro.
På marken syns ett hav av tända ljus, blommor och hälsningar till de drabbade. Det lågmälda sorlet bryts av snyftningar. Vissa är där för att uttrycka sina kondoleanser – andra för att sörja.
Jag har bara varit hemma sedan dess. Jag mår inte bra, säger en elev på skolan som föredrar att prata anonymt.
"Ser honom nära"
Han var sen och stressad när han kom till skolan runt lunchtid på tisdagen. Ganska snart hörs kalabalik i ett närliggande klassrum.
Jag satt och väntade i ett klassrum och efter tio minuter hör jag ett skott. Sedan ett till och skrik. Så jag tar min väska och springer ut i korridoren. Jag ser en kvinna ramla till golvet. Jag tror hon är skadad i benet. En annan kille ligger på golvet, säger eleven.
Jag ser fortfarande inte honom (gärningsmannen, reds anm). Men när han kommer mot den här korridoren ser jag honom nära.
Han tystnar. Rösten bryts när han fortsätter berätta om tisdagens händelser.
Jag såg honom skjuta två personer på golvet. Han har ingen stress. Han kommer, skjuter, skjuter. Jag sprang och skrek till alla jag såg, säger eleven.
Sju kvinnor och fyra män döda
Dagarna efteråt beskriver han som fyllda med ångest och tankar. Samtidigt finns en ovisshet kring om det finns klasskamrater bland dödsoffren.
En skadades, men jag vet inte om hon lever eller är död. Min fru känner också klasskamrater som saknas. Man mår inte bra, men jag har haft kontakt med en psykolog som kontaktade mig, säger eleven.
Totalt dödades tio personer i masskjutningen. Bland dem fanns sju kvinnor och tre män – alla från Örebro län. Även den misstänkte gärningsmannen är död.