Ifjol fick jag blodad tand för svampplockning. Sommaren var mestadels regnig vilket är en bra förutsättning för att svamparna ska ploppa upp i skogen.

Även om det finns många eftertraktade matsvampar i våra skogar plockar jag uteslutande kantareller, jag litar nämligen inte riktigt på min egen artkännedom. Man bör veta vad man gör när man plockar svamp men kantarellerna är tacksamma att plocka eftersom de är svåra att förväxla med någon giftig svamp.

I år har högsommarens väder än en gång bjudit på en del regn och snart ska jag ut i skogen igen. Det roliga med att plocka kantareller är att man aldrig vet hur många man hittar. Har man tur kan man hitta ett hav av kantareller men ibland får man vara beredd på att lägga ner lite tid och tålamod för att samla ihop en korg.

Svampplockning ska inte vara alltför lätt för då hade det inte varit någon större spänning med det hela. Lottlös vill jag såklart inte gå från skogen, men mig gör det ingenting om jag snavar runt bland grenar och snår i ett par timmar innan jag hittar kantarellerna.

Om man vill skruva upp kantarelljakten en nivå kan man ju även passa på att gå lite vilse i skogen när man ändå är där. Halva charmen med svampplockningen är att planlöst yra runt i skogen och se om man hittar något annat spännande, kanske en ful fågel eller kruka med guld.

Har man tur kanske man får se en älg, det är visst inte så vanligt nu för tiden. I annat fall kan man även sätta sig ner på en stubbe och filosofera över livet, det går också bra.

När man väl hittat hem och förhoppningsvis har en korg med kantareller med sig återstår bara den delikata uppgiften att rensa svampen. Ofta följer halva skogens insekter med i svampkorgen och har man otur har de även börjat kalasa på kantarellerna. Svampsmörgås äter jag gärna, men inte larver och spindlar.