I morgon kommer mina vänner hit från Sverige, för att för första gången fira midsommar på Åland. Och det är ju något med midsommar på Åland som låter hundra gånger bättre än midsommar i Sverige. Det låter mer äkta, traditionellt, och man ser framför sig precis ett sådant midsommarfirande som man ser på film.

När man säger att man ska fira midsommar på Åland tänker folk på skärgården. Vattnet glittrar och allt runt om kring är grönt. Man firar i ett stort hus med sjötomt och har en midsommarstång i trädgården. Efter lunchen, som består av lokala råvaror, tar man en tur med båten till någons sommarstuga.

Jag förstår att mina vänner ser allt det här framför sig. Problemet är bara att jag inte bor i skärgården. Jag har varken hus med sjötomt, sommarstuga eller båt. Jag har inte heller någon trädgård, så en midsommarstång i trädgården kan jag tyvärr inte erbjuda. Maten på Åland är dessutom dubbelt så dyr som i Sverige, och jag vet inte riktigt var vi ska få de lokala råvarorna från.

Allt det här har jag förklarat för mina vänner, förstås. Jag har berättat att jag bor i en lägenhet här, precis som jag gjorde i Göteborg, och att vårt firande förmodligen kommer se ut precis som det gjorde förra året, och året innan det.

Men det spelar ingen roll vad jag säger. Mina vänner skriver hur mycket de ser fram emot sjötomten och midsommarstången i trädgården. Hur kul det ska bli att åka båt och hur god den åländska fisken kommer vara. De skriver att vi ska ha så mycket roligare i år än alla andra midsomrar, för nu ska vi ju faktiskt vara på Åland!

Missförstå mig rätt, vi kommer att ha en jättebra midsommar. Jag är säker på att midsommar på Åland är fantastiskt. Jag har bara svårt att se att vårt firande kommer bli det bästa i våra liv, enbart av det faktum att vi befinner oss på Åland. Men vem vet, kanske blir det det. Kanske är det någonting med Åland som gör att även ett lägenhetsfirande blir precis som de man ser på film.