Dagen efter att jag klivit av arbetet för att ta på mig semesterkläderna begav jag mig tillbaka till hembygden, Sundsvall – som ligger cirka fyra timmars bilfärd norr om Stockholm. Beroende hur bråttom man har det vill säga.
På tre och en halv vecka hann jag fira födelsedag, hänga rätt mycket med polare, hjälpa till lite i stugan samt ge mig ut med far – och mor – och fiska. Självklart lektes det med hunden också.
Vädret? Jorå, helt okej.
Men aldrig har en semester gått så så fort.
När jag kom tillbaka till Åland hade jag fyra dagars ledighet innan det var dags att kliva på som vikarierande nyhetschef. Då small det till direkt i min debut där första veckan bestod av Tall Ships Races, 25 juli-konserten, Rockoff och Vikingamarknaden – bland annat.
Det som fascinerat mig sedan återkomsten till ön är hur solen i stort sett hela tiden lyst med sin närvaro. Jo, jag vet att det har regnat, och till och med åskat och blixtrat en del, men det har varit på tider jag inte har varit vaken.
I stället har jag sju på morgonen gått till jobbet i kortbyxor och t-shirt och känt att vinden som rycker runt i kläderna mest varit av den uppfriskande snarare än kyliga sorten.
Vilket leder mig in på baksidan av det här fantastiska vädret. Mina drömmar om att äga en egen villa.
I Sverige finns det något som kallas Hemnet-knarkare, människor som hela tiden håller koll på varenda hus i riket som går ut till salu.
Jag har blivit en fastigheter.ax-knarkare.
I ärlighetens namn vill jag spara ihop en hel del mer pengar innan jag köper en villa, men likt förbannat börjar jag studera planlösningar och hur jag kan ändra dem. Vilken sorts buske jag ska plantera och var. Vilken sorts häck vill jag ska dölja insynen till gården? Och vilket märke av maskiner ska jag satsa på för att renovera den i min fantasi redan köpta villan?
Nej, det kanske är dags att slå sönder spargrisen ...