Lasse Mattsson hade varit och fiskat kräftor med en kamrat en kväll. På väg därifrån cyklade han förbi en flicka.
– Hon kom ut från en hage. Jag hade aldrig sett henne förut. Så jag cyklade tillbaka och sa hej!, berättar Lasse.
Han minns fortfarande att flickan hade en så vacker klänning på sig. Hon hette Rita.
Så Lasse bad sin kamrat att bjuda Rita och honom på en gemensam fika, så han kunde lära känna henne lite. Och så blev det.
Ett par dagar senare var det dans på Solbacka och Lasse såg sin chans.
– Jag hittade henne, men hon sa att hon redan hade tre uppvaktande kavaljerer den här kvällen. Jag var nummer fyra.
Modstulen satte han sig på läktaren. De andra uppvaktarna var hennes klasskamrater från lyceet. De hade tagit olika taxibilar ut, för de ville inte åka tillsammans.
– Men lite senare kände jag plötsligt hur någon knackade mig på axeln. Det var Rita som sa: du kan komma med mig hem. Sedan dess var det bara vi.
De gifte sig 1953 och fick över 65 år tillsammans. Senaste nyårsaftonen firade Lasse att det gått precis 70 år sedan deras förlovningsdag. Fast han firade ensam. Rita avled i sviterna av en stroke för fem år sedan.
– Vi gjorde allt tillsammans. Rita var full av energi och gott humör. Jag älskade henne så mycket.
De fick dottern Evelyn som i sin tur gav dem barnbarnet André Leon.
Älskade att resa
Lasse och Rita älskade att resa tillsammans. Första resan gjorde de just efter krigsslutet, i bil ned genom Sverige, Danmark, Tyskland, Italien och Frankrike.
– Hamburg var helt sönderbombat. De körde med kor på åkrarna. Men man var mycket välkommen som turist. Vi var unga och nygifta och hade det jättetrevligt.
De besökte Ritas släktingar i USA och Lasses i Australien.
– Rita hade stor släkt. Hon skickade 87 julkort varje år och började skriva dem redan i oktober. Hon var väldigt bra på att skriva, säger Lasse och visar några av alla de kärleksfulla verser och dikter som Rita skrivit till honom genom åren.
Favoritresmålet var Kreta där de besökte samma femstjärniga hotell 16 gånger.
– De tog emot oss med champagne på rummet. Vi åkte med ett gäng som kallades för Travoltagänget eftersom vi dansade så mycket. Jag och Rita brukade ta hem förstapriset i danstävlingarna.
Inspirerande idrottare
Rita var gymnastiklärare på Ålands lyceum och senare på Ålands Yrkesskola. Hon var en entusiastisk och framstående idrottare med flera rekord på meritlistan. Hon inspirerade och bröt ny mark för den åländska damidrotten. Hon tillhörde toppinsamlarna av pengar till motionskampanjen Ärevarvet. Tre år samlade hon in mest pengar i hela Finland.
Själv arbetade Lasse mer än han idrottade. Efter studierna vid handelsskolan i Helsingfors blev han bokförare och kassör vid Andelshandeln i Saltvik. Efter fyra år blev han erbjuden jobbet som vd på Andelshandeln i Lemland samtidigt som han blev chef för Ålandsbankens nyöppnade kontor i samma kommun.
– Det var bra för då kunde jag erbjuda lantbrukarna finansiering till deras inköp, säger Lasse.
Han lärde känna de flesta jordbrukarna runt om på Åland. Därefter värvades han till Varmans där han som avdelningschef ledde lantbruksavdelningen under ett decennium.
– I genomsnitt sålde jag 90 traktorer om året och till det massor av skördetröskor.
Efter det blev han chef för Ålands Andelsslakteri i Gölby där han stannade i 19 år.
Chipsfabriken
Tillsammans med vännerna Knut Mattsson och Pehr-Olof Böckelman började han fundera på hur man skulle kunna slå mynt av all den åländska potatisen. Det var början det till det som skulle bli chipsfabriken på Åland.
– Jag sålde aktier till de bönder jag kände sedan tidigare och det gick väldig bra. Chipsen är nog det jag är stoltast över i mitt yrkesliv, säger han.
På hedersplats hemma på väggen hänger diplomet från Chip personalklubb.
95 år gammal är Lasse fortfarande i full gång. Han går lite dåligt men klarar sig fint tack vare rullatorn och hemtjänsten. Minnet är i god form och berättelserna forsar ur honom.
– Veckans högtidsstund är ”gubbrådet” vi har varje onsdag då Böckelman kommer hit för en pratstund. Då dricker vi kaffe och äter bakelser och bondkakor och pratar om livet.
Gubbrådet hade sitt första möte 2008 och under de fem första åren var även Gunnar Lemqvist med.
Annars har coronan begränsat det sociala umgänget.
– Jag känner ju alla på Åland, men nu kan man inte träffas. Jag hoppas det ska gå över lika fort som det kom. Det är verkligen synd om företagen.
20 rosor
Efter stroken kunde inte Rita bo kvar hemma de sista två åren. Men hon kom hem på besök varje tisdag. Då hade Lasse alltid köpt 20 rosor åt henne och lagt en flaska JP Chenet på kylning för det var hennes favoritvin.
– Sedan Rita dog skickar jag 20 röda rosor till hennes grav varje lördag. Jag har en flicka i blomsterbutiken som hjälper mig med det.
Den 22 februari fyller Lasse 95 år.
– Men jag kommer fira ensam eftersom jag inte kan ta emot besök på grund av coronan.
Fast inte helt ensam. Rita finns kvar hos honom.
– Jag pratar med henne varje dag. Vi pratar om livet och löser alla världens problem.
» Födelsedag 95 år
» Personligt
Lars ”Lasse” Mattsson
Namn: Lars ”Lasse” Vilhelm Mattsson.
Född: Den 22 februari 1926 i Överby, Eckerö.
Bor: I Mariehamn.
Yrke: Pensionär.
Familj: Änkeman efter Rita, dottern Evelyn samt barnbarnet André Leon.
Intressen: Inte några speciella numera. Tidigare var det resor, fiske och stugliv.
Firar: Firar ensam med hänsyn till coronasituationen. Men träffar gärna vännerna ute på terrassen i sommar om coronasmittan försvunnit.