Emelie Öhman är uppvuxen i Överby i Jomala. Hon har gått i Vikingaåsen och i Kyrkby högstadie skola. Efter högstadiet valde hon Hälsa- och idrottslinjen vid Ålands lyceum och i våras tog hon studenten.
– Jag valde att gå i lusse eftersom jag inte visste vad jag ville bli och kände att jag ville ha tid att tänka på det ett tag.
Efter studenten har Emelie valt att ta ett sabbatsår och jobbar nu som elevassistent vid Vikingaåsens skola.
– Jag är tillbaka där min egen skolgång började och jag tycker att det är riktigt roligt. Jag har alltid tyckt om barn. De är så härligt roliga och påhittiga.
Emelie är nu ganska säker på att hon ska utbilda sig till lärare.
Varför lärare?
– Jag tycker att jag fått en bra inblick i yrket i och med att jag jobbar som elevassistent. Jag vill gärna vara med och vara delaktig i barns utveckling och se dem växa.
Var ska du studera?
– Jag funderar på distansstudier i Sverige. Jag hoppas att den svenska utbildningen ska bli godkänd tills dess och att jag inte ska behöva ta ett extra år för att få den godkänd. Det känns lite trist att det ska vara så.
Varför vill du studera på distans?
– Jag tror att det passar mig bäst. Jag är så hemkär så jag tror att jag skulle få en hemsk hemlängtan.
Om lärarstudierna inte blir av har Emelie en annan plan. 
– Fysioterapeut är ett alternativ. Jag vill gärna jobba med människor.
Dansat i sju år
På fritiden upptar dansen en hel del av Emelies tid. Hon har dansat i sju år med Dunderdans.
Varför blev det dans?
– Jag såg Dunderdansare uppträda utanför Sittkoff och kände att det där ville jag prova på. Jag kände direkt att det var något för mig. Där får man vara precis den man är, inget är rätt eller fel utan man har möjlighet att utvecklas i egen takt. Med åren har mitt självförtroende växt och utan Dunderdans skulle jag inte vara den jag är i dag.
I och med Dunderdans har Emelie fått en hel del nya kompisar.
– Vi är verkligen ett härligt gäng.
Hur ofta dansar du?
– Jag dansar själv fyra gånger i veckan. Sedan leder jag två barngrupper och en grupp för vuxna.
Det blir alltså en hel del dans för Emelie och då hon ska tävla blir det ännu mera.
– Vi tävlar i Sverige. Jag tävlar i disco och slow, både solo och duo. Sedan i smallteam där vi är sju personer som dansar i grupp.
Nu har Emelie även luciagruppen och dess övningar att plocka in i sitt fullspäckade schema.
Hur ska det gå?
– Det ska gå bra. Eftersom jag jobbar och inte har läxor om kvällarna så finns det gott om tid att vara med.
Att hon kom med i årets luciagrupp tycker Emelie är väldigt roligt och en stor ära.
– Jag ser verkligen fram emot den här tiden. Att få lära känna alla i gruppen och att få vara med och glädja andra. Jag kommer att bli en erfarenhet rikare.
Vill bo på landet
Emelie ser fram emot luciadagen och att få uppträda tillsammans med de andra i gruppen.
– Jag tror att det blir en jätterolig dag för oss alla.
Hur brukar du fira lucia själv?
– Äta lussebullar, förstås, det är ett måste. Sedan brukar jag och familjen åka och se på luciatåget i stan. Jag har även varit med Dunderdansarna i luciatåget några gånger. Firandet varierar lite från år till år.
Emelie umgås också en hel del med kompisarna och familjen. De är viktiga för henne.
– Jag har väldigt fina vänner som jag är mån om att få behålla. Också familjen är viktig. Jag är väldigt hemmakär och trivs att vara hemma.
I framtiden hoppas Emelie att hon har ett jobb hon trivs med och naturligtvis vill hon bo på Åland.
– Jag vill bo på landet med familj och egen trädgård där jag kan som jag kan pyssla i och några husdjur. Gärna en hund och katter. Jag tycker verkligen om att bo på Åland, det är väldigt tryggt.
 
Luciakandidat nummer 2
» Personligt
Emelie Öhman
Namn: Emelie Linda Birgitta Öhman.
Ålder: 18 år.
Bor: I Jomala.
Familj: Mamma Linda, pappa Micke, syster Tilde. Katterna Simba och Selma.
Intressen: Dans, träning, träffa kompisar och umgås med familjen.
Gör: Jobbar som elevassistent på Vikingaåsens skola.
 
 
Vad betyder luciatider för dig?
– Lucia är ljus och glädje under den mörka årstiden. Luciatiden är speciellt viktig för de som kan känna sig ensamma. Att också de får möjlighet till ljus och lite extra värme som den fina luciatraditionen sprider.

Nina Eriksson